Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hur var det? Berätta! Hvad sbrifver pojken?
frågades nu från alla sidor.
Vanheerden satte sig tillrätta och berättade: Redan en
af de sista dagarue i November hade förposterna sett ett långt
tåg af väl tusen vagnar dyka upp. Det omsvärmades af en
hel mängd ryttare, af hvilka några redo fram för att
underrätta om kapländingarnes ankomst. Så kommo vagnarne fram
och körde ända midt in i boerlägret, under det de våras
hurrarop knappast ville taga något slut. Ynglingar och gubbar
sprungo fram för att få trycka nykomlingarnes händer.
General De Wet höll sig något tillbaka, emedan han, som ni
vet, ej är så synnerligen god vän med general Schoeman.
Denne senare tog till orda och tackade kapländingarne, som
så manhaftigt kommit republikerna till hjälp och meddelade
dem, att de förbundna också skulle vaka öfver deras rätt.
Re-geringarne skulle först sluta fred med engelsmännen, när denne
också erkände afrikanderna som krigförande och läto dem
vara oantastade efter fredsslutet.
— Det är dock något storartadt, att ett folk kämpar för
sin frihet! Man skulle vilja skratta och gråta samtidigt, när
man ser, hur hela världen står på vår sida i denna rättvisa
sak! menade röde Christian.
Männen nickade instämmande och sögo energiskt på sina
pipor.
Elden på härden höll på att slockna, och natten var
mörk. Männens svarta silhuetter och skuggorna, de kastade,
syntes blifva allt bredare och bredare.
Vanheerden stödde hufvudet mot handen och stirrade
tankfullt in i den glimmande askhögen.
Under sista tiden tycktes en stor förändring
försiggått’ med honom. Vecken i pannan och under ögonen hade
blifvit märkbart djupare ; omkring hans mun låg ett
egendomligt beslutsamt, nästan hårdt drag, hvarigenom uttrycket
i hans manligt vackra ansikte blef betydligt dystrare än förr.
Och han var inte längre så vänlig och meddelsam, som fordom.
Vanheerden hade fått ännu ett bref — från Piet.
Fadern, på hvars hjärta ännu sorgen efter sin vid Ni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
