Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade han hoppats att få höra af det tyska läkarbiträdet, åt
hvilken han anförtrott hinduen, eller att en dag kunna få så pass
tid ledig, att han kunde uppsöka honom. Men händelserna
hade de sista dagarne följt så slag i slag, att det ännu var
omöjligt att tänka på någon tid för egen del.
Då ljöd plötsligt från det närliggande lägret tonerna
af en munharmonika och en säckpipa, som tydligen blifvit
engelsmännen fråntagen. Männen lyssnade och utläto sig i
ett och annat
skämtsamt ord öfver den
egendomliga musiken.
De kände de båda
musikanterna, två glada
wienare, som redan i
början ställt sig under
fanorna och trots alla
umbäranden och
strapatser städse hade kraft
och tid till muntra
upptåg. Senast i dag hade
de satt alla kamraternas
skrattmuskler i rörelse;
man hade hela
förmiddagen arbetat i
skytte-grafvarne och vid
middagen återkommit till
de efterlängtade tälten, och genast hade en af dem diktat en
vers om general Buller och skrifvit den med ett stycke kol
på sitt tält.
Boerkrigarne, som förstodo tyska, hade fått sig ett godt
skratt däråt och hade sedan öfversatt det för sina kamrater,
som ej voro mäktiga språket.
Musiken tystnade, efct buller, som öfverröstade allt,
hördes nere från landsvägen till Ladysmith. Ett större antal
kanoner och ammunitionsvagnar kördes förbi bergets fot och
höll sedan nedåt floden.
— Burgher, jag håller med er om, att nu blir det all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
