Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-r-. På Cronje gång på gång fick nekande svar, lämnade
han åt ett kommando om ungefär 2000 man att belägra
sta-den och vändo sig med hufvudstyrkan söderut, där de
engelska reservtrupperna väntades.
— Man säger, att han lär trängt fram till Spytfontain.
— Det är riktigt. Där förskansade vi oss, liksom litet
längre bort, längs banan, vid Magersfontain, där våra två
förnämsta ställningar intogos på kullarne. För att hålla oss på
det klara med fiendens rörelser läto vi späjare ströfva
omkring långt söderut. Redan dagarne före den 25 November
egde smärre, men skarpa skärmytslingar rum på flera ställen.
Engelsmännen skröto de där dagarne af sina segrar, men våra
befälhafvare lade ej så mycket an på att segra, utan fastmer
att tillfoga fienden så stor skada som möjligt, och
engelsmännens förluster voro också enormt stora, särskildt vid
Mod-der. Yi höllo alltid stånd så länge, som det öfverensstämde
med våra önskningar. Engelsmännen stredo, det måste man
erkänna, öfverallt tappert, men voro allt för kvicka att storma;
kommo de för nära oss, så satte vi oss upp och
galopperade i väg till nästa ställning. Därför kan det ej blifva
tal om något nederlag på vår sida.
— Hufvudslaget skulle ju först stå på höjderna af
Spyt-fontain och Magersfontain, eller hur?
— Ja, det var så menadt.
— Hur gick det då? Man berättar märkvärdiga saker
om att Cronje, den sluge räfven, åter en gång skulle gjort
ett synnerligen skickligt anfall.
— Det vill jag lofva. Då de engelska kolonnerna blefvo
synliga den dagen och deras artilleri kom inom skotthåll,
skickade han fram några man med gamla
Martini-Henry-ge-vär och gamla sortens rökande krut på kullens högsta topp,,
där de gladeligen gåfvo eld med sina gamla bössor. Vi lågo
däremot väl gömda vid foten af berget, där vf förskansat oss
bakom en gammal stengärdesgård, som tillhört en öfvergifven
farm. Framför densamma hade vi spändt taggig ståltråd i
stora massor och klädt stenmuren med rik grönska.
Så snart engelsmännen sågo krutröken uppe på höjden»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
