Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa kolonner hade så småningom närmat sig floden
så nära, att de voro inom skotthåll för boernas kanoner, men
artilleristerna hvilade sig omkring sina väl dolda pjäser. De
hade fått stränga order att ej förråda sin ställning.
Det mot boernas högra flygel framträngande
detasche-mentet hade utan tvifvel fått befallning att begagna sig af
flodöfvergången vid Bridle-Drift. De marscherade utan
minsta försiktighetsmått, togo miste om den plats, där de skulle
marschera öfver och anlände till en af floden bildad,
tämligen långsträckt landttunga.
Här, på Tugelas södra strand, alltså på andra sidan af
floden hade boerna dragit fram några smärre afdelningar
till skydd för sin egen flank. De lågo väl gömda bakom
stenar och snår och i skyttegrafvar, som de täckt med löf.
Den engelska brigaden hade redan passerat dessa på
deras vänstra sida befintliga boertrupper och hade närmat
sig den norr om floden på Red Hill och Groblerskloof
liggande skyttelinien på ungefär 800 meter.
Uppe på Groblerskloofs högsta platå stod en ännu ung,
ungefär trettiofemårig lång och smärt man, med ansiktet
om-ramadt af ett spetsigt helskägg och öfverläpparne betäckta
med mörkröda mustascher.
Det var boergeneralen JBotha. Orörlig som en bildstod
betraktade han fiendens anmarsch genom sin kikare. Bakom
honom stod Vanheerdei], hållande sin häst vid tygeln.
Först några få minuter förut hade öfverste
Villebois-Mareuil infunnit sig här och blef alldeles förskräckt öfver att
se engelsmännen så nära. Med sina små fötter traskade han
omkring än hit, än dit, och hans darrande hand
gestikulerade i luften. Ah! ropade han gång efter annan, att de
verkligen komma. Man måste då medgifva, att de äro tappra,
de gå till strids med verkligt förvånansvärdt dödsförakt. —
Men hvar äro boerna? De röra sig ej! Hvar äro de?
Öfver-sten blef så småningom het om öronen. Han resonnerade på
engelska, på franska, under det han ideligen sprattlade.
Plötsligt sprang han fram till generalen och utropade: Ni är för
märkvärdig! Ni är en gåta! Låt gifva eld någon gång då!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
