Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
officer öfver slätten, men denna gång hade han tydligen
någon order till centern. Två bataljoner och två batterier
de-tacherade sig från dess trupper och kommo den i korselden
befintliga brigaden till hjälp och räddade hvad som ännu
återstod att rädda, men människovågen, som vältrat ned mot
floden, var redan sprängd, och dess trupper retirerade under
alla tecken till panik.
Uppe på höjderna såg man boerna flinkt krypa fram ur
sina förskansningar och försvinna bakom kullarne. De sprungo
till sina hästar. Strax därpå såg man dem korsa landsvägen
till Ladysmith och gruppvis galoppera till sin vänstra flygel.
Under tiden hade engelsmännens högra flygel angripit
de långt österut framskjutna boerställningarne, men verkan
af mausergevärselden var också här så hemskt storartad, att
angreppet bröts som en våg. De tillbakakastade engelska
trupperna slöto visserligen åter ihop sina glesnade leder för
att storma ånyo, men mottogos åter med en mördande eld
och tvungos att retirera.
Den engelska centern hade däremot liten framgång. Den
här kommenderande generalen lyckades taga bangården vid
Colenso jämte en. tämligen stor del af orten i besittning. Men
denna framgång tillintetgjordes af en katastrof, som gjorde
detta slag till ett sorgligt minne för engelsmännen.
Öster om banan gör floden nämligen en rätt betydlig
krök, så stor, att den nästan i en halfrundel omsluter Fort
Wylie. Här vid fortets fot, omedelbart intill floden, låg det
med boerna från den högra flygeln förstärkta kommandot
Ermelo.
Också Vanheerden hade infunnit sig här och utan att
välja länge kastat sig ned i den understa skyttegrafven, där
han kom att ligga bredvid ett gammalt gråskägg, som
oupphörligt knorrade öfver att ej få börja skjuta. Redan längo
hade det smällt skott till höger och vänster om dem, och do
fingo ligga här utan att göra någon nytta.
— Tålamod! uppmanade Vanheerden, hvad som ännu ej
kommit, kan dock komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
