Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
springa, men nu var äfven detta försvunnet. Hade månne
natten redan gått in?
Ännu en oändligt lång stund, och nu var luften så tjock,
att Vanheerden fruktade att kväfvas. Nedläggande all sin
kraft i en stöt med hufvudet mot luckan, lyckades lian få
denna att gifva efter, hvarvid han passade på att sätta sin
armbåge i öppningen. Han sökte en stödjepunkt för fotterna
och fann något liknande en kista, hvilken han tog till
fot-spjärn, hvarefter han kröp allt högre och trots den tyngd,
som låg ofvanpå luckan, lyckades han slutligen krypa fram
fullkomligt och var nu åter fri.
Det hade verkligen, som han tänkt sig, mörknat.
Försiktigt smög han sig ut ur huset och genom trädgården, där
han lyssnade.
Frånj hufvudgatan hördes en militärpatrulls taktfasta
steg, hvarför Vanheerden ljudlöst klättrade öfver en häck,
som förde till en mindre väg eller bakgata, invid hvilken han
här och där kunde urskilja silhuetten af någon byggnad, tills
han slutligen efter en stund befann sig ute på fria fältet.
Då tyckte han sig höra ett svagt rop. Han vände sig om
och märkte bakom sig några mörka skuggor, hvilka med
smygande steg kommo framåt.
— Halt! Werda? ropade plötsligt en rå röst.
Vanheerden dök för ett ögonblick ned i det långa
gräset, men sedan rätade han åter upp sig och började springa.
Bakom honom hördes skrin och springande människor.
Några skott smällde och flera kulor kommo hvinande förbi.
Sedan tystnade larmet, men Vanheerden sprang dock
fortfarande, tills han alldeles uttröttad kastade sig ned på
marken. Bakom honom hade det blifvit tyst. Denna fara kunde
alltså för ögonblicket anses afvärjd. Men framför honom på
en liten höjd, en utlöpare från ett långsträckt, mörkt berg,
hördes icke där kommandorop?
Plötsligt dök en liten, bländande hvit ljuspunkt upp
framför honom, och en ljusstråle belyste blixtsnabbt en del
af staden och framförliggande trakt. Sökande vände
ljusstrålen än hit, än dit. Man hade tydligen observerat de kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
