Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa således en för oss ytterst viktig plats utan att
knappast ett skott växlades. Våra hufvudkrafters ställning vore
visserligen utom all fara, de lågo ju längre bort, men de
platser, de tagit, lågo alldeles invid vägen och måste
ovillkorligen vara i vår ego. Det blef en hård nöt att knäcka, och
först efter en blodig kamp lyckades det oss. Under denna
strid fick jag ett skrubbsår i hufvudet och nästan
samtidigt-en kula i öfverarihen, och strax därpå visade fienden en hvit
duk, kapitulationsflaggan, som af de våra hälsades med ett
dundrande hurra. Af omkring 1000 engelsmän, som deltagit
i striden, funno vi 173 man och en kapten i lifvet; de blefve
afväpnade och tillfångatagna. Utmattad af blodförlust sjönk
jag ned bland de hopade liken, och låg där en god timme,
innan ambulansen tog hand om mig.
— Krig är verkligen något förfärligt, suckade
farmarens hustru och betäckte ansiktet med händerna. När skola
människorna någon gång sluta med dessa syndiga mord?
— Så länge begäret efter andras egendom förefinnes
inom dem, så länge få vi nog förgäfves hoppas på evig frid,
menade Vanheerden.
— Det har ni rätt uti, inföll Jan Oosthuizen. Och jag
fruktar, att innan detta olycksaliga krig gått till ända,
kommer mången ännu att få släppa till lif och hälsa.
— Tyvärr är det nog så, medgaf Vanheerden och vände
sig åter till röde Christian.
— Nå, hur blef det, sedan engelsmännen blifvit slagna?
Man talar om oförklarligt slarf.
— Det är nog sant, hvad beträffar engelsmännens
obe-hindrade reträtt, den föreföll både mig och många andra
oförklarlig. Sedan det där bärgutsprånget åter kommit i vår ego,
sutto de fiendtliga trupperna riktigt i klämman, och nu skulle
det varit en lätt sak att skjuta ned hela arméen eller
åtminstone göra den oskadlig, men obegripligt nog gjorde man
alls ingenting.
— Man säger, att Louis Botha stått där blek och tyst,
under det de fiendtliga trupperna marscherat midt förbi
hans näsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
