- Project Runeberg -  Hjältebragder. Skildringar från boerkriget /
183

(1904) [MARC] Author: Johannes Kaltenboeck Translator: Carl Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

helt oskyldig produkt af glasblåsningskonst, en glaskula af
samma form som ögonhålan och med en välgjord efterapning
af ett hvitöga med svart iris och pupill.

Piet vände på glasbiten.

På den starkt inåtböjda baksidan var den enbart hvit
och vid öfre kanten — men, hvad var det? — här märkte
ynglingarne i glasväggen en liten nästan hårfin kanal och i
den satt en afbruten guldring.

Frågande sågo de på hvarandra och gissade hit och dit,
hvad det månne skulle betyda.

Plötsligt utropade Hendrik: Se här — är det här inte
andra delen af ringen. Och därvid pekade han på ögonhålan,
<iär glasbiten kort förut setat. Där glänste verkligen en
liten gyllene punkt.

Piet, som satt närmast hinduens hufvud, böjde sig framåt
för att taga den andra delen af ringen i bättre ögonsikte och
märkte nu, att den lilla smala guldbiten var fäst vid ett brunt,
rundt föremål.

Piet fattade tag och drog fram ur ögonhålan en liten
hasselnötsformad skinnpacke, hvilken de båda gossarne
betraktade med nytt hopp om framgång. En och samma tanke
tycktes behärska dem båda, ehuru ingen af dem ville uttala den.

— Kom, låtom oss flytta oss längre ned, där vi sitta
säkrare, sade Piet, och hans hand med det lilla runda paketet
darrade.

Gossarne åkte nu tillbaka nedåt stammen, tills de nådde
en stark gren. Där satte de sig, och Piet öppnade med ett
snitt af sin knif det tunna läder hölj et.

— Verkligen! utropade Hendrik och andades häftigt.

En vattenklar ädelsten, med rutformiga, eldsprutande

ytor hade blottats och hvilade nu i den unge
Vanheer-dens hand.

— Tag den, sade han, sedan han hämtat sig litet från

sin öfverraskning, tag hand om din återfunna egendom. O,

hvad far skall bli glad!

— Ja, om du visste, hvad jag är din far tacksam, [-svarade-] {+sva-
rade+} Hendrik flåsande. Nu skall allt bli bra — nu är min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sahjalte/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free