Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«fter något funderande, vet ni, hvart De Wet vändt sig med
sina trupper, hvar han nu hålles uppe i bärgen?
— Det kan jag nog säga er.
— Är det långt härifrån?
— Man beräknar två dagsresor. Men den, som känner
till genvägen, kan väl komma dit på en.
— Kan ni något närmare visa mig, hur man skall färdas
för att komma den kortare vägen?
— Det kan jag nog, och jag skulle kunna skicka med
min äldste son som vägvisare. Men därborta i byn i första
huset på vänster hand finnes en man, som bestämdt kan gifva
ännu bättre besked.
— Tack för edert råd, vrouw! Det skall jag genast
följa. Lef väl och tappa framför allt inte modet. Herren
har hemsökt oss svårt, men han skall icke öfvergifva oss, han
skall ännu vända allt till det bästa.
Vanheerden räckte handen åt kvinnan och sedan till
onhvar i barnaskaran.
Därborta vid det anvisade huset träftade han åter en
hustru och en talrik barnskara, som välkomnade honom och
på hans begäran förde in honom till främlingen, som vistades
i rummet.
Därinne satt framför en kall matbit en ung, smärt boer,
som reste sig, då Vanheerden hälsande inträdde.
Efter få ord visste de båda männen hvar för sig, hvem
de hade framför sig, och Vanheerden meddelade, hur angeläget
det var för honom att snart komma till De Wet. Han hade
tur med sig. Jan Maritz, så hette den unge boern, hade varit
ute och späjat och var nu i begrepp att på kortaste vägen
återvända till De Wets läger.
— Ni hyser väl inga betänkligheter mot, att jag sluter
mig till er så här? frågade Vanheerden.
— Visst inte, svarade fristataren. Skulle ni inte ha sagt
mig sanningen eller mot förmodan ha några orena biafsikter
— så vet, att flera kulor ligga i mitt gevär, och att ingen af
dem förfelar målet.
— Bravo! skrattade Vanheerden, det är klart besked,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
