Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Jan Maritz och hans sällskap inträffade i De Wets
läger, blef Vanheerden genast kallad till generalen.
Denne, en ståtlig, men dock icke ovanligt stor man, med
blonda mustascher och spetsigt, mörkt helskägg, satt
försjunken i tankar ensam på en ammunitionslåda och blickade först
upp, då Vanheerden stått framför honom en god stund.
Hastigt reste han sig och utgjorde nu en bild af en äkta boer. På
hans hufvud den bredskyggiga hatten med en trasig kokard,
och fotterna i stora klumpiga snörkängor af oxhud.
Öfver-kroppen var beklädd med en ylleskjorta och en mörkblå tröja
samt däröfver för tillfället en mörk rock.
Ej ett spår till betecknande af hans militära värdighet.
Enkelt och rättframt räckte han kuriren handen och
frågade kort och bestämdt, hvarifrån han kom, och hvad som
förde honom hit.
— Jag kommer på eget bevåg och har intet uppdrag
till er, general, svarade Vanheerden och berättade sedan, huru
han haft att lämna de la Eey^åtskilliga viktiga meddelanden
från Louis Botha och då hört, att De Wet befann sig i
närheten. Enär han, Vanheerden, sade sig, att generalen kanske
önskade något bud till öfverbefälhafvaren, hade han ej skytt
vägen utan ridit hitöfver.
I De Wets blågrå, lugna, men genomträngande ögon
började det blixtra på ett egendomligt sätt, och det kalla,
lugna uttrycket i hans ansikte lämnade plats för ett
småleende.
— Er afsikt var god, sade han sedan, åter lika lugn och
kall som vanligt, och jag tackar er, men förhållandena äro
så svåra att bestämma på förhand, mina mått och steg måste,
som ni kan förstå, totalt bero på ögonblickets händelser; på
kvällen vet jag vanligen ej, om jag inte följande morgon
befinner mig flera mil bortom den plats, där jag går till hvila.
Under sådana omständigheter vet jag verkligen ej, hvad jag
skulle kunna meddela Louis Botha. Han får handla, som han
finner för bäst, och jag gör, hvad jag anser lämpligast. Om
ni alltså träffar honom, så hälsa honom från mig ... Men jag
fruktar, ni inte får tillfälle därtill så snart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
