Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grunder, han hade för ett dylikt förslag, blef detsamma också
de församlades beslut.
Just som mörkret föll på, kallades korpraler och
underbefäl fram. De Wet steg upp i en kärra och började hålla
ett tal till dem, hvilket gick ut på, att då engelsmännen
visat sig så oförsiktiga att sedan några dagar lämna vägarne
söderut obevakade, hade han beslutit att icke försumma detta
gynsamma tillfälle, utan genast bryta upp, och därför skulle
man ögonblickligen göra sig i ordning till uppbrott.
Nu blef det lif och rörelse i lägret. De kringspridda
kokkärlen uppsamlades och lades jämte manskapets få
tillhörigheter på vagnarne. Från alla håll fördes hästar fram,
sadlades och betslades. Kanonerna och alla med bagage och
ammunition lastade vagnar, små lätthandterliga tvåhjulingar,
så kallade Kapkärror, anspändes och höllos klara till affärd.
På en knapp halftimme var hela lägret intill sista man
klart att afmarschera. Männen ordnades i kolonner om
hundra till trehundra man, som sedan under vägvisares ledning
sprängde bort i olika riktningar och därefter satte sig
vagns-trossen, det så kallade ”lägret77, under eskort af det
kvarvarande manskapet i rörelse.
Förhållandevis lugnt och utan allt onödigt buller fördes
kanonerna och vagnarna öfver de trånga dalsänkornas
gräsmattor. Tysta redo boerna bredvid vagnarne, med sina
kritiska blickar* ständigt riktade på dessas anspänning och
redskap, väl vetande, att minsta förseelse eller ringaste slarf
skulle kunna leda till ett onödigt uppehåll eller en ödesdiger
stockning.
Sålunda marscherade lägret söderut under hela natten
med blott några få raster.
I dagbräckningen gjorde de olika kolonnerna halt för
att gifva häst och ryttare nödig hvila. Men hela dagen
utsändes talrika spejare och rapportkarlar, dels för att uppehålla
förbindelsen mellan de olika kolonnerna, dels för att hålla
ögonen på fienden.
Sålunda förgingo flera dagar och nätter, tills en morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
