Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
männen — ”handsoper77, som De Wetska kårens boer
föraktfullt kallade desse män — återfunno nu helt plötsligt gevär,
som de ”planterat7’ någonstädes, och ilade fram i stora
skaror för att ånyo upptaga striden vid sina bröders sida.
Men de ”trogna” visade sig ej synnerligen förtjusta
där-öfver. De ville ej veta af sådana män, som lyssnat till den
engelske öfverbetälhafvarens befallning, och så stod De Wet,
för hvilken denna tillökning naturligtvis var synnerligen
önskvärd, inför lösningen af en rätt kinkig fråga, som vållade
honom åtskilligt bryderi.
En morgon — man hade nu redan kommit fram till
September, och den varmare årstiden började alltmer göra sig
kännbar — befann sig hans hufvudstyrka i nordöstra delen af
Fristaten och hade tillfälligtvis slagit läger vid Elandskop.
De Wet satt i kretsen af sina underbefälhafvare
framför ett uppsnappadt engelskt tält. Ett dystert moln hvilade
på hans panna.
— Vänner, tilltalade han sina förtrogna, jag har låtit
kalla eder hit för att få rådslå med eder i en synnerligen
viktig angelägenhet.
— Är det om handsoper?
— Just om dem. Framgångarne, hvilka vi vunnit under
detta guerillakrig mot engelsmännen, hafva åter gifvit de om
plikterna mot fäderneslandet glömske männen mod. Dagligen
komma de till oss och kunna nu räknas i hundratal. Men
många boer, som ständigt kämpat för vår heliga sak, sätta
sig emot återupptagande af dessa män i våra led.
— Emedan de ”trogne” ej kunna sätta någon lit till
af-fällingarne; ty de frukta, att dessa åter vid minsta motgång
skola kasta sina vapen och för brinnande lifvet löpa tillbaka
till sina gårdar.
— Det är jag ej rädd för, så mycket mer som vi böra
vara angelägna om att pigga upp deras mod och klargöra
för dem, att det är en hvar människas plikt att kämpa för
sitt fädernesland. Visst var det sorgligt, att de läto lord
Uoberts öfvertala sig att lägga ned vapnen, men så mycket
mer glädjande är det, att de återkomma. För mig synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
