Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppståndelsen.
Längst norrut i Fristaten, där, hvarest den från söder
kommande järnvägen bildar en spetsig vinkel med
Vaalfloden, trafvade två ensamma ryttare på nästan obanade vägar.
— Andries, pass op ! ropade den ene till den framför
ridande, nu måste vi snart se kullen, där grafven blef
uppkastad.
— Jag vet, Willem! Jag ser redan de öfversta buskarne
på höjden lysa gröna.
— Hvad menar du, skola vi tala om grafven för
kommendanten?
— Låt bli det. Det är redan sent. Och ser han det
aflägsna berget, så gör han nog halt där ändå.
Ryttarna, som hvar och en förde två kraftiga
basuto-ponnies som handhästar, ökade nu takten. Efter ungefär en
kvarts timme hade de nått toppen på den kulle, som en god
stund förtagit dem utsikten. Nu sänkte sig heden. På
höger hand syntes flodområdet, under det att till vänster en
långsträckt kedja kullar döko upp. Halfvägs dit låg en
bondgård alldeles ensam.
—• Andries, fortsatte den ene ryttaren, sedan båda ett
ögonblick uppmärksamt betraktat landskapet framför dem,
trakten förefaller ”skön”. Hvarför skola vi fortsätta, då hela
landskapet ligger framför oss som en uppslagen karta? Jag
föreslår, att vi invänta förtruppen här.
Detta förslag behagade jämväl kamraten, hvarför de sutto
af och lade sig ned på det korta steppgräset, under det de
läto hästarne beta bredvid. En half timme förgick, hvarefter
ett tjogtal ryttare blefvo synliga längre bort.
— Nu komma de, Andries! Om jag inte tager fel, rider
Vanheerden själf i spetsen.
Den andre kastade en flyktig blick bakåt och nickade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
