- Project Runeberg -  Hjältebragder. Skildringar från boerkriget /
218

(1904) [MARC] Author: Johannes Kaltenboeck Translator: Carl Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Farmaränkan nickade stumt och förde förklädet till
ögonen, som fuktats af tårar.

— När voro engelsmännen här senast?

— För tre veckor sedan ungefär.

— Hvad ville de?

— De köpte mat. Några betalade, hvad de erhöllo,
andra åter trängde sig in i hvarje rum och togo, hvad de kommo
öfver.

— Gåfvo de er intet kvitto på, hvad de togo?

— Nog begärde vi det alltid, men karlarne sade, att de
ej hade rätt att utfärda sådana. Dagen därpå kom en högre
officer med flere hundra soldater förbi, och då beklagade vi
oss, men han hörde inte på oss, utan frågade efter farmaren.
Då vi förklarade, att han var död, ville officeren knappast tro
det. Först då vi visade bref, som bevisade, att han var död,
gaf han sig till freds och sade, att det var vår lycka, ty
eljes skulle han låtit bränna gården.

— Nå, hvad hände sedan? Lät han er vara i fred då?

— O, se’n kom det värsta af allt. Jag sade honom att
det var grymt att behandla stackars kvinnor och barn på
sådant sätt, men han svarade skrattande, att vi kunde ju hafva
det så bra som hälst, blott boerna ville besluta sig för att
nedlägga vapnen. Men som saken nu stod, skipades endast
rättvisa, ty vi voro intet annat än rebeller, och det mäst listiga
och baksluga folk, med hvilket han haft att göra.

— Nå — hvad var då det värsta?

— Då lät officeren utrymma vagnsstallet och belastade
vagnarnc med fourage och allt vårt torkade kött och ost.
En del af soldaterna började sammanföra kreaturen, hvilka
bundos med rep. Hönsen slaktades och allt fördes bort. De
behöfde det, sade de, emedan vi plundra alla deras
järnvägståg. Då vi i vår förtviflan bådo att åtminstone få hafva
kvar en ko, skrattade soldaterna åt oss. Officeren kvitterade,
hvad han lät taga bort, men hvad har det för betydelse?

— Då fattas er naturligtvis så godt som allt?

— Yi hafva nästan förlorat allt. Yi äga för närvarande
blott ett litet förråd mjöl, socker, kaffe och fotogén, som vi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sahjalte/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free