Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 15 —
Och kring veka lemmarna sväller
ungdomsfullhet som ljufvaste frukt.
ANASUYA.
Sakuntala! Glöm ej lianen heller! —
Hon har sig korat af eget val
mangon till make i lundens sal!
SAKUNTALA.
Hur skulle väl henne jag kunna glömma?
Strax skall min kanna jag tömma!
Den rätta tiden de valde, de två,
att sluta förbundet, det kärleksömma,
ty hon ses i rikaste blomning stå
och han redan hunnit att frukter få,
som ned till jorden hans grenar trycka.
ANASUYA
till Priamvada.
Vet du hvad Sakuntala tänker nu?
»Lian! Ack vore jag säll som du,
ocjj kunde finna min drömda lycka
i en makes famn!»
SAKUNTALA.
Anasuya, nej!
Du gissar orätt, så tänker jag ejl
När så du vill med din syster gyckla,
så längtar du själf, fast du söker hyckla
ett iskallt lugn sedan länge re’n! — —
Men se på det trädet! Dess brustna gren
bär ju åter svällande knoppar
och blommar i kvistarnas toppar.
Ett gynnsamt tecken ju ligger däri,
ett tecken som alltid för säkert gäller
och spår att sommaren varm skall bli! —
Men se, där kommer ett törstigt bi! —
och rakt mot mig sin kosa det ställer.
SAKUNTALA
söker befria sig från biet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
