Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 47 —
för all sin möda, att eder ej kränka!
Minnens att aldrig kunde hon tänka
sig rikare glädje, än när till slut
i glödande färgprakt er blom slog ut!
Er vårderska måste nu från er draga
och väg till främmande nejder taga. —
I skogens gudar, jag därför af er
för henne om varm välsignelse ber!
Rakuntala knäböjer framför altaret. Aftonrodnaden lyser fram,
ooh plötsligt hörs fågelsång 1 skogen.
Säg, hören 1 skogens fåglar sjunga?
Ett gynnsamt tecken däri jag ser
om lycka och sällhet för bruden unga!
SAKUNTALA.
I kära sångare i hemmets skog,
åt hvilka korn jag så ofta strödde,
när strå en hvar af eder flitigt drog
till nästet, där edra små ni födde,
nu måste för alltid vi skiljas åt,
ty till främmande nejder går nu min stråt!
Hafven tack för edert muntra kvitter,
när sommarsolen strödde sitt glitter
öfver blommande marken dagen lång!
Till gyllene salar går nu min gång,
men ej mig lockar den rika glansen. —
Väl längtar jag, smyckad af bröllopskransen,
att få skåda min makes anletsdrag —
men med leende hjärta ej skiljes jag
från er och alla, som varit mig kära!
Paus, ander hvilken fågelsången förklingar.
PRIAMVADA.
Af vemod tyngas ej blott dina drag,
men skogens väsen också sorgflor bara,
när nu du lyda skall ditt ödes lag! —
Se, samma saknad råder hos dem alla:
gazellerna sitt foder låta falla,
fasanerna ej tråda mer sin dans
i trädens skugga — se! lianens krans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
