Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 81 —
DUSCHYANTA.
Mitt kära barn, säg, hvad heter dul
SARVADAMANA.
Sarvadamana.
DUSCHYANTA.
Och hvem är din far?
SARVADAMANA.
Min far han är utaf Purusläkten,
och klädd i den granna konungadräkten.
Han sitter på en gyllene tron —
men aldrig jag honom sett.
DUSCHYANTA.
Och din moder ?
SARVADAMANA.
Hon sitter allena i skogen, hon,
i en torftig hydda, utan klenoder,
och där hon sörjer och bittert gråter,
för att min far ej vill komma åter!
DUSCHYANTA
sluter honom intill sig.
Allsmäktiga gudar! Min son det är!
FLICKAN.
Hur sällsamt allt som föregår här!
Hon skyndar ut.
DUSCHYANTA.
Ej ödet mig längre kan gäcka. Nej!
Han är min son, jag bedrar mig ej!
VETRAVATI
Ja, herre, de kungliga Purudragen
den lille lägger så tydligt i dagen,
och rädd är han icke, det nyss man såg!
FÖRSTE HOFMÄNNEN.
Nej, den leken tydde på kunglig håg!
6. — Sakuntala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
