Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 31 -
vinden. Greta kom att tänka på, att förr hade hon alltid
sett den från andra sidan. Midt emot, där det röda
boningshuset låg, hade hon genom dörren brukat stå och se på den
gamla linden. Då var den också mycket närmare. Nu var
hon själf flyttad ned i den gråa stugan, som låg på sidan
vid stenmuren. Linden såg ut på samma sätt här, men mor
Greta kunde icke få öga för det. Så som hon hade sett den
förr, fick hon inte se den nu mera, annat än när hon gick
öfver till barnen. Mor Greta suckade och tänkte på, om hon
skulle göra det på aftouen. Men hon ville det inte. Ty hon
var rädd att vara i vägen. Och dessutom trodde hon inte,
att August skulle tycka om, att hon grät efter far.
"Därför satt mor Greta ensam, ocli hon märkte icke, att
skymningen föll, och det blef mörkt omkring den stora linden
och inne i stugan.
Men på eftermiddagen tog det i låset, och August trädde
in. Greta blef rörd. Hon blef så glad, att han tänkt på
henne, att hon inte visste, hvad hon skulle tro eller säga.
Men när August satt sig, och det blifvit ljus, visste mor
Greta, att han kommit, därför att han hade något att säga,
och hon förstod strax, hvad det gälde.
»Far är borta nu,» började sonen efter en paus.
»Han är det», svarade Greta och suckade.
»Det var väl, han fick gå bort,» sade August. »Han var
gammal.»
Mor Greta svarade icke. Hon knep ihop läpparna och
såg stint framför sig.
»Nu blir det förstås bara halfva undantaget, som blir
kvar åt er,» fortfor August med lugn ton.
»Det blir väl det,» sade modern lugnad. Hon hade
fruktat, att det var frågan om någon nedprutning.
Sonen satt en stund och funderade. Det var tydligt, att
lian hade något mera på sinnet, som ban hade svårare att
komma fram med.
Slutligen sade han:
»Se, vi hade tänkt, att nu när far var borta, är det
liksom bättre plats här. Det har börjat bli trångt där oppe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
