Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 —
slut. Ja, det var inte långt ifrån, att det lilla underhåll, han
gaf modern, föreföll honom så betydligt, som om det inviirkat
på och bidragit till hans tryckta ställning.
Och småningom började ban att hålla inne på
undantaget, Greta, som var i vägen för husbonden, hade också
alla vid gården emot sig. Och hon vågade icke vara
påstri-dig, hon inskränkte sig. nöjde sig med det lilla, hon då och
då fick, och vande sig till och med att äta mindre. Hon
fick höra så många stygga ord. när hon någon gång påminde
om. hvad hon skulle ha, att hon hällre svalt, och hungrig
satt hon bela dagen ensam i sin stuga och såg på röken,
som hvirflade upp från skorstenen öfver boningshuset, där
det lagades mat. Pänningar hade hon på ett helt år icke
bekommit.
En höstdag, när det redan började blifva kallt, måste
hon ändå gå opp öfver gården för att fråga, 0111 hon inte
skulle få något bränsle. Hon kom i en olycklig stund. Det
var blott några dagar kvar, innan kvartalsräntan skulle
inbetalas i banken. August Sjögren hade fått skrapa ihop sina
sista stvfrar, och ban stod rådlös för vintern, som nalkades.
Den gamla steg in och satte sig stilla nere vid dörren.
Sonhustrun tillkastade henne en vredgad blick, och genom
dörren, som stod öppen in till kammaren, hörde hon sonens
röst. Han satt och mumlade för sig själf och räknade.
Barnbarnen lekte på golfvet. Men de hade blifvit stora. De
förstodo, att gumman låg föräldrarna till last. och det var
ingen, som kom fram till farmor.
Den gamla suckade. Hon kände på sig, att hon kanske
borde vänta till en annan gång, men det var så svårt att
komma sig till med att gå in. Och därför ville hon hälst
tala nu för att ej behöfva göra om besöket.
»Jag tänkte fråga, hur det skulle bli med ved’n i år,»
började hon.
Kristin svarade icke, och från kammaren hördes endast
den entoniga rösten, som räknade siffror.
»Jag tycker, 1 kunde svara mig åtminstone,» menade
gumman.
»Far,» sade Kristina, »mor är liär och vill tala om ved’n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
