Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mor Greta satt i dörren tili sin stuga pä. auktionsdagen
och stirrade med skrämda ögon på människohopen, som gick
fram och tillhaka öfver gården, värderande med blickarne
bohaget, hvilket var flyttadt lit och skulle gå under klubban.
Hon visste, att hvem som också köpte gården, så följde
undantaget med, och hon skulle sitta i ro till döddagar. Men
hade hon haft det svårt med barnen, hur skulle det då bli
med en främmande? Skrämd och gammal, satt hon där och
mönstrade människorna, som gingo förbi, undrande, hvem
som till sist skulle få åtaga sig henne. Det var nästan, som
om hon själf skulle ropas opp och bjudas ut på auktion.
Det var en klar dag i början af september, och
auktionsbordet var stäldt midt under den gamla linden, rtroparen
var klockaren i socknen, en glad, fet och rödbrusig karl, som
kände bela bygden och var van vid transaktionerna.
Han stod på en stol med klubban i hand och ropade
opp varorna. För hvar och en hade ban lustiga
anmärkningar. 1 början kommo de mera sparsamt. Tv det blir
alltid en nedtryckt och allvarlig stämning vid en auktion,
där ägaren till det, som försäljes, blifvit tvingad att gå frän
gärd och grund. Men alltsom dagen led, och dryckesvarorna,
hvilka ymningt förtärdes, skingrat betänkligheterna, blef
stamningen också mera obesvärad, och den lille glada klockaren,
som såg förändringen, följde lusteligen med, och för hvarje
slag med klubben, växte hans munterhet, under det att
mängden omkring honom skrattade och skrek af förtjusning.
Sedan mor Greta fått veta, att gården skulle gå på
auktion, hade allt groll mot barnen försvunnit. Hvad de hade
gjort mot henne, var nu mera något, som var glömdt och
borta, och när allt kom omkring, hade de kanske inte kunnat
göra annorlunda. De hade själfva haft det svårt, och i det
längsta hade de velat bevara skenet och inte låtsa om, huru
illa det stod till. Mor Greta tyckte nästan, att hon gjort
barnen orätt, och hvad hon kunde plocka till dem af det
lilla, hon hade, det gjorde hon.
Också August Sjögren och hans hustru hade a sin sida
blifvit vänligare mot modren, sedan olyckan kom. Hur
mycket de hade att tänka på för egen räkning, tyckte de ändå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
