Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 50 -
sidan och lutade sig fram för att se. De båda talande sutto
eller rättare halflågo i halmen. Hennes man höll en kvinna
om lifvet, böjde sig ned öfver henne och kysste henne gång
på gång, utan att hon syntes göra något motstånd. Hustrun
flyttade sig ännu ett steg närmare för att kunna se hennes
ansigte. Hon var nära att skrika till. Det var hennes egen
tjänstflicka. Med återhållen andedrägt stod hon en stund
stilla och stirrade på paret, till dess att hon nästan tyckte,
att alla föremål dansade för hennes ögon. Hon flyttade sig
tillbaka till sin första plats. Hon behöfde ej se mer.
Sakta omärkligt gled liksom en dimma öfver hennes
själsförmögenheter. Hela hennes verld blef ett grått i grått. Ku
fans intet mer att lita på, det visste bon. Hade de gamla
dagarnas vildhet börjat lefva upp igen hos hennes man, skulle
den ej mer stå att döda. Långsamt och säkert skulle den
förstöra hans lif, och hennes också. Hon skulle ingenting
kunna göra däremot. Men hon förnam en stickande, plågsam
känsla, när hon tänkte på det oskyldiga barnet. Hon kunde
ej tänka sig in i hvad som nu skulle hända. Det slags
dimma — eller hvad det är, som i dylika ögonblick förmörkar
vårt inre — gled vidare. Den inhöljde alla tankar, känslor,
föreställningar och minnen i ett oredigt mörker. Den dolde
spåren af det som varit och det som var. Hon stod på samma
fläck, orörlig, tyst, bedöfvad af det våldsamma slaget.
Plötsligt spratt hon till vid ett par tydligt uttalade ord.
Hon hörde flickan säga:
»Men tänk om jag får barn? Hur skall det då gå?»
Och så hörde hon mannen svara:
»Käringen ger vi fan. Henne skall jag sköta».
Hon gjorde våld på sig för att ej skrika högt, tog upp
mjölkspannen från marken och gick med långsamma,
vacklande steg upp mot boningshuset. När hon vände sig om
på trappan, såg hon mannen stå nere vid ladugårdsgrinden
och se efter henne.
Han bade emellertid icke sett henne, när hon lyssnade.
Men han hade hört henne gå genom grinden, som ledde ut
från ladugårdsbacken, och sprungit upp för att se, hvem det
var. När han såg, att det var hustrun, stannade han för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
