Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 52 -
Det var en tanke, som han gick och rufvade på. Den
syntes honom vara den en enda, som kunde föra till målet.
Det föll honom aldrig ett ögonblick in att uppoffra sin lidelse,
och den kunde han icke lefva för, så länge hustrun lefde.
Först blef har rädd för den tanken. Han försökte arbeta för
att komma ifrån den. Han tänkte sig, att allt kunde fortgå
som det var. Ingen behöfde veta något därom. Någon gång
skulle ju hustrun dö. Kanske snart! Han inbillade sig att
bon redan var död. Ilon hade hastigt blifvit sjuk och dött.
Nu fanns intet hinder längre, han kunde gifta om sig, när
ban ville. Och han kände sig till mods, som om ban ämnat
begå ett brott, men stått emot frestelsen och finge njuta sin
förtjänta lön. Han var skuldlös och lycklig, och i hans
fantasier inblandade sig tanken på ett lilit hvitt skinn, som
han smekte. Men när ban så vaknade ur dylika tankar, då
såg han igen allt i verklighetens klara, fulla ljus. Nej, ville
ban vinna något, fick ban allt söka skaffa sig det själf. Det
föreföll honom, som en mörk skugga, hvilken ban ej kunde
undfly, kom honom allt närmare. Den nalkades honom, lade
sin hand på hans axel, och tryckte honom på knä till jorden.
Han hade den fantasien oftast om aftnarna och låg ibland
bela timmar vaken, badande i kallsvett, och han vågade
knappast somna af fruktan, att ban skulle förråda sina tankar
under sömnen.–
Det var två dagar efter den stora upptäckten. Hustrun
hade lyckats i att tiga inför sin man, lyckats i att inbilla
honom att allt var som förr, att hon ingenting visste och
ingenting sett. Men den ansträngningen hade stått henne
dyrt. Det föreföll henne ibland, som om hon lefde alldeles
ensam i ett främmande hus och ibland främmande människor,
och dessa två dagar syntes henne lika långa som flere år.
Ja, hon själf hade blifvit en ny människa, hvilken såg
tillbaka på sitt förra jag som på en annan.
Hennes första känsla hade varit förskräckelse. Till hvad
pris som hälst måste hon dölja för mannen hvad hon
sett-Hon visste ej hvarför, men hon hade en känsla, som om det
skulle gå ut öfver henne själf, ifall detta blefve upptäckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
