Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 54 -
Hon såg sig omkring, ocli ett ögonblick visste hon inte,
hvarför hon hade kommit dit, eller hur hon hade kommit dit.
Men med ens slog den tanken henne, att om ej tanken på
barnet kommit, hade hon kanske nu legat död i sjön.
Hon gick hastigt in igen ocli lade sig. Ilon frös och
bela hennes kropp darrade. Hon kunde icke tänka heller.
1 ett oredigt virrvarr korsade hennes tankar hvarandra, och i
det tillstånd af utmattning, hvari hon befann sig, började hon
gråta häftigt utan att själf veta af det.
Hon grät länge, och när tårarna afstannat, visste hon
bara en sak — att hon måste lefva och härda ut för sin lilla
gosses skull, det lick blifva med henne själf hur det ville.
Men hon måste lefva. Och medan hon låg och med öppna
ögon stirrade ut i mörkret, kom aningen om hennes framtida
lifs tyngd öfver henne, ej som något hon fruktade eller tänkte
strida emot, utan som något hon modlöst och undergifvet
och nödtvunget måste och skulle foga sig i.
— För hans skull, som sofver i andra hörnet af rummet.
Och med tanken på barnet kommo tårarna tillbaka igen,
och hon grät, till dess det blef svart för hennes ögon, och
hon insomnade.
Hon vaknade med en förnimmelse af, att något förfärligt
väntade henne, och hon låg en lång stund och tänkte efter,
hvad det var.
Med ens kom hon ihåg det igen, och med skärande
tydlighet mindes hon pigans ord: Tänk, 0111 jag är med barn,
— och så bela den kvalfylda, ängsliga natten.
Ilon steg upp och började mekaniskt sina sysslor. Solen
sken klart och lätta morgondimmor hoppade bort mellan
trä-pen. när hon trädde ut på gården för att hemta vatten ur
källan.
Och hastigt kände hon ett slags gryende förhoppning i
den tanken, att detta kunde ej fortfara. Alla dessa fem årens
arbete kunde ej vara förgäfves. Karlson skulle bli till sig
igen; bara ban hade fått tid på sig, skulle han vakna upp,
och han skulle blifva sig lik igen, som han varit förut under
bela deras äktenskap. Hon skulle vänta, till dess att allt blef
godt igen, vänta och hålla ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
