Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 66 —
t
»Hur dags var det?»
Karlen såg skyggt upp. Han misstänkte tydligen något.
»A, det var väl i elfvataget», sade han efter en stund.
Kyrkoherden betänkte sig något, men sade sedan:
»Hör, jag vill gå med dig hem och se henne. Jag
har inte sett henne på länge nu. Jag skall just åt det hållet
i dag i alla fall.»
Karlson var ej samme man nu som dagen förut.
Gärningen hade han utfört, utan att tveka. Men när den var
gjord, kom tanken på följderna. Han hade nedgräft skjortan
som ban haft på sig, och som han blodat ner tillika med
hustruns kläder och lakanen, och han hade två gånger varit
ute på morgonen för att se efter, om ingen hade hittat stället
och kastat undan torfvorna för att se, hvad där fanns. Hela
vägen hade han inbillat sig, att alla människor sågo på honom,
och när han talade om, att hustrun var död, tyckte han, att
folk veko undan för honom. När .nu detta oväntade förslag
gjordes honom, kände ban sig öfvertygad, att kyrkoherden
visste alltsammans.
»A, inte ska’ prosten göra sig besvär med det», sade han
som på försök.
»Det är intet besvär», svarade kyrkoherden. »Det gör
jag gärna. Jag har ju redan sagt, att jag i alla fall tänker
gå den vägen i ett annat ärende.»
Det gick ej an att säga emot längre.
Under vägen ville ej något samtal komma i gång, hvar
och en gick på, sysselsatt med sina egna tankar; endast när
de mötte någon, betraktade Karlson kyrkoherden från sidan.
Han ville se, om ban utbytte något tecken af hemligt förstånd
med de förbigående.
När de veko af på skogsstigen, som ledde upp till torpet,
där Karlson bodde, kunde kyrkoherden ej afhålla sig från
att gifva akt på sin följeslagare. Det var ingen säkerhet, att
ej den, som mördat en, kunde angripa flere, tyckte han.
Han visste ej, hur ofarlig mannen i detta ögonblick var.
Under vägen hade Karlson tänkt sig in i alltsammans. Det
var klart, att kyrkoherden visste allting. Länsman kanske
redan var där hemma, när allt kom omkring. Eller om han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
