Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 77 — t
Men lion hörde själf, att hennes röst icke kunde
öfverlästa stormen. Och darrande af köld, öppnade hon dörren,
och in i stugan kom hon med fart. Ty stormen slog igen
dörren med en smäll, som skakade hela huset. Och just
som hon kom in, började väggklockan att slå med ett
skor-rande, ihåligt ljud, som lät otäckt i tystnaden. Den gamle
skrek högt af förskräckelse, trefvade i mörkret efter
svafvel-stickorna och strök med darrande händer eld. Den blåa
lågan, som tog sig så långsamt, skrämde henne ytterligare,
och hon kunde knapt tända lampan. Just som hon hunnit
1’å ljus, hördes steg i förstugan. Hon släckte hastigt
lampan, utan att göra sig reda för orsaken, och satt stilla i
mörkret, medan hennes glesa tänder slogo emot hvarandra af
kyla och förskräckelse.
Söderberg kom in och kastade med ett brak veden
framför huggkubben, som var inburen i stugan.
»Hvarför släckte du lampan?» sade han. Han var våt
på rocken och tog af den, under det att han stampade snön
af stöflarna nere vid dörren.
Hon svarade icke, satt bara stilla och försökte öfvervinna
den skakning, i hvilken hennes fruktan försatt henne.
»Det var en märkvärdig gumma», började Söderberg, men
han afbröt genast sig själf med ett tonfall, som om han
velat lägga band på sig.
Efter en stund röt han barskt till:
»Tänd lampan, så man kan se.»
Hon lydde mekaniskt. Men hela hennes kropp skälfde,
och hon kunde inte själf begripa, hvarför hon var så rädd.
»Du dröjde så länge», mumlade hon. »Det är sä ledt
att sitta ensam.»
»Dröjde länge!» svarade Söderberg vresigt. »Tror du,
det går så lätt att hämta in ve’n, när det ligger alnshögt
med snö öfver. Och så sätter du dig och tänder lampan
mol ensam, när du inte har nå’n nytta af’en. Och när du
hör, att jag kommer, så släcker du n, för att inte jag ska’
veta af’et.»
Hans röst fick en anstrykning af predikant, och medan
ban talade, lade han ett vedträ på kubben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
