Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 79 — t
Morgonen kom kall <wih mörk som de föregående.
Elden hade slocknat i spiseln, och i bädden kröpo de båda
gamla intill hvarandra för att hålla värmen bättre.
Söderberg låg vaken en stund, i tanke att hustrun skulle
stiga upp för att göra upp eld. Men när hon inte rörde sig,
steg han saktmodigt upp, i minnet af gårdagens uppträde
obenägen att börja ett nytt, drog hastigt på sig kläderna och
gick fram till spiseln för att göra upp eld.
Han tände stickorna, lade veden öfver dem och gaf sig
till att blåsa på elden. Pinnarna voro sura, från skorstenen
drog det, så att stickorna blåstes ut, och ban måste försöka
Here gånger, innan han lyckades att få eld. Söderberg blef
otålig. »Det var märkvärdigt!» mumlade han för sig själf,
och ett par gånger såg han bortåt bädden, där hustrun låg
med ansigtet till hälften doldt under täcket. Söderberg gick
fram ett par gånger och såg på hustrim. Men när hon inte
rörde på sig, lät han henne sofva. »Dagen räcker nog till
ändå», tänkte han.
I stället slog han vatten på kaffepannan, lade i litet
friskt kaffe och satte pannan på elden. Gick sedan fram
till dörren och sköt på den för att känna efter, om den var
mycket tung att få opp för snön, som fallit under natten.
Då hörde ban från sängen ett klagande ljud, som gjorde
1 lonom eftertänksam.
»Ar du sjuk?» sade ban och gick närmare.
»Jag tror det», ljöd det under täcket. »Jag har aldrig
känt mig så förr. Det är så underligt.»
»Det är väl inte så farligt», svarade han. »Vänta, ska’
du få kaffe.»
Men icke desto mindre kände Söderberg sig orolig. Han
blåste på elden, och hans otålighet var försvunnen, medan
vattnet kokade upp. Och när han fått det färdigt, bad ban
henne resa sig, så skulle han bära kaffet till henne.
»Det tjänar ingenting till», Söderberg, sade den gamla,
och såg upp under täcket. »Jag är snart slut. Jag tror inte,
att jag lefver längre än till kvällen.»
Därmed slöt hon ögonen igen och låg stilla, som om
hon sagt, att hon ville sofva igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
