Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 84 — t
skulle dö just nu, när snön hade stängt dem inne midt i
vintern, så som den aldrig gjort under liela hans långa
lefnads tid, nu när han var gammal och skral och inte kunde
ha så långt kvar att lefva, nu, när han behöfde henne bättre,
än han förut gjort under hela sitt lif, nu, när ban icke vann
något på att mista henne. Med den fattiges vana att noga
beräkna förlust och vinst gjorde han i sina tankar nästan en
kalkyl öfver, hur mycket hon kunde vara honom värd. Och
med alla dessa tankar blandade sig en underlig plågsam
känsla, när han förestälde sig, hur hon kanske just nu låg
och dog ensam hemma i stugan, så att när han kom hem,
var elden släckt, och det låg ett lik i sängen.
Slätten öppnade sig, där skogen glesnade, och öfver den
vida ytan hvälfde sig tunga moln. Här hade vinden farit
fram utan att ha skogens skyddande jättar att brottas med,
och drifvorna lågo så höga, att Söderberg en stund satte sig
i snön och väntade. Det såg ut, som om ingen människa
skulle kunna komma igenom dessa bärg af snö, hvilka i
hårdnade massor sträckte sig framför honom, så långt ban
kunde se. Men han bemannade sig och gick på. När ban
hade arbetat sig fram ett stycke, stannade han igen. Snön
hade upphört att falla, och öfverst på himmelen syntes genom
de täta molnen en ljus fläck, hvilken tycktes anstränga sig
för att bli större. Och genom den djupa tystnaden hördes
plötsligt ett kort, skarpt skall. Det kom ifrån byn och
berättade, att det väntades främmande.
Söderberg var så utmattad, att ban ovilkorligen hade
börjat en bön. Men det plötsliga ljudet, som påminde om,
att människoboningar voro i närheten, väckte honom ur en
domning, hvars fara han både kände och fruktade. Och
med ansträngande af alla sina krafter kröp han opp på
toppen af en drifva. Han stod ända till bröstet i snön och såg
sig omkring.
Då upptäckte han strax till höger uppåt backen en lång
sträcka, där snön låg lägre än på andra ställen. Vinden
hade rasande sopat ihop all den snö, den kunde föra med
sig, stapplat upp den i hög på hög, men den hade därigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
