Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 88 — t
glesa stripor öfver ansigtet, som var gulaktigt blekt, och den
hopfallna munnen skälfde, så att bristen på tänderna syntes.
»Hvarför sitter du där?» frågade ban och nalkades henne
med en känsla af fruktan, som om hon icke längre tillhört
de lefvande.
Den gamla skakade i hela kroppen, innan hon kunde
svara:
»Jag har frusit hela tiden, se’11 du gick.»
En känsla af medlidande grep honom, ungefär som när
ban en gång sett sin gamla jagthund blicka på sig, när
hunden var orkeslös och skulle ledas till skogen för att skjutas.
»Det är bättre, 0111 du kommer i säng», sade han. »Orkar
du med att gå själf?»
Hon bara skakade på hufvudet och mumlade ett tvst
motstånd, med minen hos ett elakt barn, som icke vill höra
på skäl, lutade hufvudet mot muren igen och slöt ögonen,
medan hon instinktlikt sköt fötterna ännu närmare elden.
Då tog han henne på sina armar,och bar henne som
ett barn bort till sängen, lade henne ner och ordnade bädden
omkring henne.
»Jag fryser så förfärligt», sade ilen gamla kvinnan och
såg sig ängsligt omkring. »Tror du, att det är döden,
Söderberg?»
Han kände ännu en gång på hennes fötter och satte sig
sedan tvst på stolen bredvid sängen.
»Tror du det?» upprepade den sjuka envist.
»Det är det nog», svarade Söderberg, och utan att ban
tänkte därpå, blef det skumt för hans ögon, så att han måste
torka dem.
Alla lians känslor från förmiddagen voro försvunna.
Han förnam bara dödens stora visshet, som ingen kan undgå,
och hvilken hvarje människa känner som ett hot mot sig själf,
när hon möter den. Nu satt han och tänkte på, att ban
ofta varit orättvis ocli bård mot gumman. Och en plötslig
lust vaknade hos honom att säga henne något, innan hon
dog. Han sökte i sitt sinne efter hvad ban läst 0111 sådant.
Men prestens ord vid grafven var det enda, som rann honom
i minnet. Dem kunde ban utantill. Ty han hade läst dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
