Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 96 —,
bredvid honom låg en liten säck, hvilken var hopknuten med
ett snöre och syntes innehålla klädespersedlar.
Det såg ut att vara en ung man. Han kunde vara
omkring tjugufyra eller tjugufem år. hans skägg var ännu ej
fullt utvuxet, men hans ansigte, som var starkt solbrändt,
hade denna egendomliga magerhet, hvilken tyder på
umbäranden. Hela hans gestalt var mager och senig, de långa
händerna och handlofvarna, hvilka sköto fram under de
korta ärmarna, vittnade om styrka, äfven när de som nu
slappt hängde ned.
Han syntes fundera öfver något. Villrådig stod ban på
bryggan, gick ett par steg fram och tillbaka, kastade liksom
drömmande en blick öfver det mörkblå sundet, där vågorna
rullade för en kall nordlig bris, och han stampade ett par
gånger, som om han frös. Till sist tog ban med tillhjälp af
en käpp och lyfte upp påsen på ryggen samt vandrade
långsamt fram emot gästgifvaregården.
Kommen nära grinden, stannade han pä nytt och tycktes
öfverlägga med sig själf, vände därpå om och följde vägen,
som bar uppför landtborgen.
Långsamt och likgiltigt gick han vägen framåt. Det
var på våren, snön hade smält, vid vägkanten växte
tussi-lago, och hvitsipporna buro 11 vitgrön a knoppar. En ångande
luft spred sig från den mjuka marken, men blåsten var kall,
och det rasslade i de gamla pilarna, hvilka växte utmed
vägen.
Den vandrande gick förbi det ena stället efter det andra,
utan att gå in. Stutligen stannade lian utanför en rödmålad
bondgård och öppnade efter en stunds tvekan grinden. Ett
argt hundskall hördes från trappau, och en röd, snagghårig
hund rusade emot den inträdande. Han värjde sig med att
vika undan ocli locka på hunden samt stannade oviss ett
stycke från trappan. När hunden fortfor att skälla, gick ban
långsamt uppför trappau, följd af hunden hvilken morrande
nosade på hans kläder.
Igenom den stängda dörren, som ledde in till köket,
hördes barnskrik och en röst, som sjöng. Vandraren knackade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
