Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Lina!» ropade frun åter, denna gång med otålig stämma,,
och såg sig änsligt omkring.
Dörren öppnades, och en fräknig tjänsteflicka kom
inrusande. De båda kvinnorna betraktade nyfiket Mimlingen.
»Goddag», sade prestfrun, sedan hon hemtat sig. »Tag
fram litet mat och gif honom, Lina.»
Det blef en god aftonmåltid, ty den unga prestfrun var
godhjärtad och vänlig, llon var endast rädd för att vara
ensam med en karl, som hade sitt hemvisst på landsvägarna.
Lina satte fram fisk, som var öfver sedan middagen, och
prestfrun lade till två färska bullar af baket. Vandraren åt
och blef mätt. Han glömde bort den känsla, som kommit
öfver honom vid inträdet, och frågade, om ban icke kunde
få tala vid pastorn.
»Kyrkoherden», rättade frun leende.
Lina försvann för att hemta besked, och en stund
därefter gick vandraren åter öfver gården, denna gång fram till
stora trappan. Gossarna höllo åter upp med sin lek, och när
landsstrykaren försvann in i förstugan, tittade två nyfikna
ansikten in genom dörrspringan för att se, hvad den trasiga
karln ville pappa. Men kyrkoherden tog honom med in i
sitt rum och stängde dörren.
Han var en bredaxlad, undersätsig karl, med små, gråa
polissonger, bela ansiktsläggningen och utseendet i öfrigt
påminde om en välmående bonde. Endast den slätrakade hakan
och glasögonen upplyste om, att han tillhörde det lärda
ståndet.
Vandraren stannade på mattan vid dörren och såg sig
skyggt omkring i detta rum med dess hvita gardiner, stora
bokhyllor och linnemattor på golfvet. Det var så rent och
vårdadt härinne, att han ej vågade taga ett steg på det
blanka golfvet. Icke ens en doft af tobaksrök kunde
förnimmas. Den främmande stod stilla och höll hatten, så att
den dolde refvan på rocken.
»Du ville tala med mig», började kyrkoherden.
»Ja», sade den främmande bugande.
»Hvad heter du?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
