Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 123 —
Men när blåsten i dagbräckningen ruskade alt för
häftigt i takpannorna, då reste sig Gustaf Erikson upp, där ban
låg bredvid gumman i stugan, och gick upp på vinden till
brodern, som var hemma hos honom på gården.
— Karl August, ropade han, i det han trädde in i
rummet.
Den tilltalade reste sig sömnigt upp.
— Hvad är det om?
— Du får ut och hjälpa mig till att bärga skötarna.
Det har blåst upp till en så’n farlig storm.
Att bärga fiskredskapen, när en plötslig storm midt
under fisktiden kommer och hotar att rycka själfva
förvärfs-medleu • ur händerna på dem, för hvilka redskapen betyda
en förmögenhet, det kan eljest endast jämföras med att släcka
elden, när huset hotar att brinna ned.
Karl August sprang upp och var skyndsamt i kläderna.
Brodern hade redan gått ned och tagit fram, så att de kunde
få sig en sup, innan de gåfvo sig på väg.
Karl August såg betänksamt ut genom den immiga rutan.
Granarnas grenar gnisslade, och topparna böjde sig för
blåsten. Regnet dref ned mot tegelpannorna och skvalade
mot den uppblötta marken.
Ilan gick hastigt ned för trappan. Brodern hade redan
fått en af drängarna på benen, och under tystnad begåfvo
sig de tre männen ned till båtstället.
Båten sköts ut. Två utaf dem satte sig till årorna, och
Eriksson själf gjorde sig i ordning att taga i tu med bärgandet.
Det var en besvärlig rodd och en farlig rodd. Not och
skotar hade rif vits lösa från sina ankarplatser och hittades
först efter långvarigt sökande. Gamen voro sönderslitna,
eller filtrade ihop till en stor oredig klump, så att man
knapt såg dem för det lager af tång och smuts, som
betäckte dem.
Anda till middagen fortgick arbetet utan uppehåll.
Karlarna voro genomblöta in på bara kroppen, hungriga och
förfrusna. Blåsten pinade tvärs igenom de våta kläderna,
och för hvar bärgad flik af garn blef misstämningen större,
alt som skadan antog större och större dimensioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
