Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samtidigt kunde han ej låta hli att ha en känsla af, att det
var, som om en möjlighet för honom själf därigenom öppnade
sig. Det var en liten glimt af solljus, som bröt fram genom
hvar-dagsmohiens gråa enahanda, och den glimten betydde för honom
möjligheten att hastigare än eljest komma under eget tak
och blifva karl för sig själf med gård och grund att styra öfver.
Sjön var nog bra, men ban hade aldrig trifts riktigt
med det lifvet.
Däruppe i stugan låg emellertid brodern och kämpade
med döden. Litet hvar förstod snart, att det var galet fatt,
och man beslöt att morgonen därpå i god tid fara efter doktorn.
Under natten sutto brodern och hustrun uppe och
vakade. Den sjuke låg stilla och andades tungt ined hörbara,
långa andetag, hvilka understundom afbrötos af en hård,
pinsam och långvarig hosta.
Det var aldeles tyst därute. Blott då och då gick ett
vinddrag som en sakta pust genom granskogen, och hunden
ute på gården gaf skall vid något inbilladt ljud. Hustrun
satt stilla framme vid sängen och Karl August hade flyttat
sig bort i spiseln, där ban lutade sig mot den kritade muren.
Han hade arbetat hela dagen och dessutom haft så många
underliga funderingar. När det led en timma eller något
mer öfver midnatt, insomnade han, och i rummet hördes
blott urets pickande, den sjukes oroliga andhemtning och den
friska sofvandes regelbundna snarkningar.
Fram mot morgonsidan dog mannen. Hustrun sprang
fram och väckte svågern.
- Karl August, sade hon, kom och se, hur det är.
Han for upp. förskräckt och yrvaken, sprang fram till
sängen, i det han gned sig i ögonen, och såg på brodern.
Han rörde vid honom, lyfte på hans hand, som slappt föll
ned, när han släppte den, och blef med ens fullt vaken.
— Ja, han är död, sade ban.
Han erfor en slags beklämning vid tanken på att han
sofvit, just när brodern dog, ocli ban visste ej, hvad han
skulle säga.
Hustrun lutade sig öfver liket, klappade mannens hand
och grät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
