- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
134

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 134 —

psalmbok mellan händerna och i all hemlighet ett stycke
stål under hufvudkudden. En bit därifrån var frukostbordet
dukadt med smör och bröd, öl, salt kött, ost, kall strömming,
högtiden till ära stekt i smör, korf, ostkaka och den ståtliga,
fyrkantiga, slipade bränvinsflaskan.

Hustrun visade sig ej, utan Karl August var den, som
tog emot, och för hvar och en som kom. skulle han hälsa,
tacka för sist, ta emot förningen och tacka för den.

Man hade ordnat sig i flockar. Gummorna stodo för
sig, flickorna för sig, gubbarne och de yngre karlarna stodo
också för sig.

När samtalet en stund hade förts tvst man och man
emellan, och man sedan väl hunnit förpläga sig med både
mat och frukostsupar, gick Karl August fram och hviskade
ett par ord i örat på klockaren. Denne steg fram till likets
hufvudgärd, och det blef en stund aldeles tyst. Alla hattar
togos af, och gummorna nego stilla och djupt. Händerna
knäpptes ihop, och alla hufvuden böjdes. Det gick som en
sakta utdragen suck genom hela samlingen af folk. En och
annan snyftning hördes från kvinfolkshopen, och här och där
vecklades de väl hopvikna näsdukarna ut. Då stämde
klockaren med kärft vibrerande röst upp den gamla psalmen:

Så vandra vi all verldens väg,
Den ena med den andra;
Kom, ho du är! och öfverväg
Hvarthän du snart skall vandra.
Du bygger hus, du önskar ro:
Se här det hus, där du skall bo,
Den bädd, där du skall hvila.

O! må vi här till Guds behag,

Så redeligen vandra,

Att, i vår Faders hus, en dag

Vi åter se hvarandra.

Den frommes pröfning är ej lång:

Hans död är blott en öfvergång

Till rätta lifvets njutning.

Och alla de kringstående stämde in, högljudt eller
låg-mäldt, alt eftersom hvar och en var i besittning af sångröst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free