- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
141

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 141 —

Emellertid började alt Here att lägga sig emellan.
Uppträdet hade räckt nära en timma. Och de förståndigaste
tyckte, att det var synd åt den svartklädda hustrun, som
stod vid byrån och grät, öfver att Karl August var sådan
just den dagen.

Man lyckades få honom ut på gården. Men där slet
han sig lös, svor på, att nu var det han, som var herre
på gården, och att han skulle gå till Hilda och tala vid
henne. Och Lena därinne, henne skulle han nog råka en
gång till.

Därmed försvann han bakom byggnaden och gick inåt
skogen. Dagen därpå anträffades ban sofvande neråt
hafsstranden till med fötterna i en bäck och hufvudet på en
löfliög. — —

Den dagen var Karl August sig lik igen, endast mera
fundersam än vanligt. Till flickan sade ban inte ett ord och
inte till Katrina häller, förr än aftonen kom. Men när
drängarna ätit kvällsmat och gått till hvila ute på skullen,
och pigorna gått ut för att hemta vatten, satt han ensam
kvar i köket hos svägerskan, som gick ut och in och ställde
med bäddningen.

— Jag var alt oregerlig i går kväll, började han.

— Ja, det är väl inte vardt att tala om det nu, menade
Katrina. Du hade ju druckit, vet jag, och då vet en inte,
hvad en gör.

Det blef tyst en stund. Karl August spottade
fundersamt framför sig och hostade.

- Ja, vi ska väl ha reda i nu, hur det ska bli,
började han — med gården.

Katrina stannade och såg stint på honom.

— Med gården upprepade hon.

— Ja, med gården. Hur du ska hat med den nu, se’11
bror min är död.

Katrina låtsade, som om hon ej förstod hvad ban 111
e-nade. Hon tänkte på pojken, som låg där inne i stugan och
på de andra barnen. Det var han, som skulle få arrendet en
gång efter far sin, och hon ville ej gifva tappt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free