Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 159 —
efter sig åt pojken; deras tankar dröjde vid deras
ungdomsminnen, hur långsamt de hvar på sitt håll fått sträfva sig
fram. hur sent de fått träda i äktenskap och sätta ho, ocli
hur mycket arbete och slit de haft under den tid, när bättre
folks barn sorglösa och glada insupa en fond af lifslust att
tära på, när mödans dagar komma.
I los mannen grydde också en annan tanke, som blott
vid sällsynta ögonblick kommer till tal i fattigmans lif.
Han tog hustrun i hand och sade stilla:
— (Och så kan kanske pojken få lära sig något, så han
vet mer än jag.
Och i hustruns sinne grydde ett annat hopp, som hon
inte ville säga högt, men som lockade tårar af fröjd i hennes
ögon, och som höll henne länge vaken.
Om han fick det riktigt bra och inte hade för mycket
släp och bekymmer, så skulle han kanske inte bli sådan, så
att ban slog henne mer.
Det hade blifvit sent, och makarne gingo stillsamt till
sängs. Och sömnen kom med sin stärkande dvala, tills
morgonen åter randades öfver deras nya förhoppningars
arbetsdag. –
Det blef nu aftaladt, att Erikson en af de närmaste
dagarna skulle fara öfver till baronen och söka få göra upp
saken. Men under de »närmaste dagarna» var det ondt om
tid, och så kom skörden. Dag för dag uppsköts färden, tv
Erikson menade, att det blef väl god tid med det. Skogen
stod altid kvar.
Så förflöto två månader, under hvilka höet, rågen och
hvetet bärgades in. Det hade regnat de sista dagarna, och
haf ren hängde regnblött och halfgrön i stora stackar, väntande
på sol och torka.
Solen kom med blåst, och på gården tog man i tu med
sista bärgningsarbetet. Sista skylen var inbärgad, och på
aftonen sade Erikson till sin hustru:
- I morgon tar jag och far och talar med baron.
Det var en solblank septembermorgon, när han steg ned
i ekan för att ro öfver och taga ett nytt tag i sitt lif. Tjockaii
låg som en hvit ånga öfver sjön, och skärens och öarnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
