Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 161 —
Han var något tveksam till mods och funderade hela
tiden på, livad han skulle säga till baronen. Och ban tänkte
efter i detalj hur ban skulle lägga sina ord, och hur ban
skulle kunna öfvertala honom om det behöfdes.
Om nu baron inte ville sälja skogen?
Alijö. Hvad skulle han med den till, där den stod och
inte gjorde någon nytta.
Annu några tag med årorna, och den lilla bryggan med
de hvita ledstängerna syntes tydligt mot det mörka vattnet,
öfver hvilket slanka björkstammar lutade sina redan
gulspräckliga kronor. Och genom björkarnas dallrande löf, bort
öfver ekars och lindars mörka tak syntes en hvit gafvel ocli
en skorsten, ur hvilken röken lätt och ringlande sväfvade upp.
Erikson band fast båten, gömde pipan under förbrädan,
tog på sig rocken och knäppte den omsorgsfullt. Därpå tog
han ur rockfickan upp en liten gul messingsdosa med spegel
i locket, aftog hatten och ordnade framför den håret med
händerna. Hatten påsattes och han tog en sista öfverblick
öfver, hvad ban kunde se af sin person i spegeln. Dosan
stoppades tillbaka i fickan, och med långa hastiga steg gick
han genom parken uppför vägen som ledde till herrgården.
En stor hund sprang fram och gaf häftigt skall.
Erikson lockade och pratade vid honom, medan ban tog vägen
åt köket och bela tiden försigtigt såg sig om efter hunden,
som morrande följde honom.
Han gick in ocli frågade, om baron var hemma. Stod
med hatten i handen nere vid dörren och väntade, tills pigan
kom tillbaka och hemtade honom.
Baron stod midt på golfvet och rökte en cigarr. Det
var en lång, mager man med ett gulblekt ansigte ocli ett par
välvilliga ögon bakom en pince-nez med svarta hornbågar.
Hän nickade, när lian nere vid dörren fick se karlen,
som satte hatten ifrån sig på golfvet ocli bugande blef
stående.
- Nej, se god dag Erikson — baronen gick fram och
tog honom i handen — det var tur att Erikson kom i dag.
Jag höll just på att skicka bud efter honom.
Gernandts Folkbibliotek. I. . 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
