Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 172 —
än släpade sig till döds, skulle dessa barn ej komma i ett
varmt rum, där de kunde trifvas och äga ett hem.
Hon kände på deras ansigten. De voro kalla af den
genomträngande blåsten, men vid beröringen började den ena
att skrika. Den andra vaknade också, och med darrande
händer trefvade modern i sin ficka efter en diflaska, som var
full med mjölk. Drypande af svett stod den unga kvinnan
stilla i snön och såg på, hur de små girigt sögo till sig
mjölken på hvar sin sida om flaskan. Ocli när hon märkte, hur
hastigt mjölken sjönk, darrade hon af förfäran, och stora
tårar runnö utan mening eller ord utför hennes infallna kinder.
Hon frös och gick åter vidare. En iskall förfäran hade
kommit öfver henne. Hon kände ej längre igen vägen. Och
bela tiden vräkte snön ned och yrde upp i stora drifvor
omkring henne.
Åter stannade den unga kvinnan och såg sig omkring.
Här gick gångstigen, där hon skulle gå öfver gärdet. Den
var aldeles öfversnöad, och hon kände faran, visste att hon
kunde komma in ibland drifvorna, så att krafterna sveko
henne, och hon dignade ned i snön. För yrvädrets skull
kunde hon ej se till andra ändan af gärdet, men i förtviflan
letade hon sig öfver bron och arbetade vidare genom
snömassorna.
Mjölken i flaskan hade för länge sedan tagit slut och
hela tiden, medan hon gick, hörde hon de små, som kvidde
af hunger. Hon försökte knäppa upp sin klädning och gifva
dem bröstet. De sögo, som om också de vetat, att det gälde
lifvet, men — hon visste det väl. Vare sig det kom af
sinnesrörelsen eller öfveransträngning, mjölken hade sinat och efter
en stund släppte de små och skreko med detta omedvetna,
egennyttiga raseri, som kommer hos barn, när de lida. Hon
stapplade framåt som i yrsel och kom först till klart
medvetande, när hon märkte, att hon föll. Det var ett stort
dike, hon kommit ned i och sättande sig till rätta på den
den plats, där hon fallit, grät hon konsulsiviskt, grät, utan
att en tår fuktade hennes ögon.
Med darrande händer grep hon napparna på flaskan. De
smakade ännu af mjölk och barnen togo emot dem. Plötsligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
