Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T
- 174 —
sora kunde öppna för lienne, och när hon ändtligen lyckades
att göra sig hörd, och modern blef vaken, då gled hon som
en skugga in genom den öppnade dörren, gick fram till
soffan och föll omkull på den. Innan någon bann tala till
henne, sof hon, sof med jämna regelbundna andetag, lika
fri från tankar, som de små, hvilka sofvo i snön.
Det kan ske mycket i fattigmans lif. när anhöriga äro
skilda åt. utan att den ena kommer att tänka på att meddela
det till den andre. Tekla hade aldrig kommit sig för att
skrifva till modern ocli berätta, hur det stod till med henne.
Hon tänkte, att när hon kom hem med barnen, skulle det
inte behöfvas så många ord, och när hon nu vaknade, var
hennes första tanke, hvad hon skulle säga åt föräldrarna.
Men när Tekla väl var vaken, och modern slutligen
började ansätta henne med frågor, svarade flickan helt enkelt:
— Barnen ha dött!
— Barnen?
— Ja, det var två.
Modern teg en stund, och hennes blick sökte dotterns.
— Äro de döda båda två? sade hon till sist.
I hennes ansigte syntes något af den fattiga kvinnans
misstänksamhet, som känner världens gång och vet hvad
som händer och kan hända.
Tekla visste, att hon ej kunde undkomma denna blick,
ocli med en röst, som innebar en hel bekännelse svarade hon:
— De ligga i snön.
Den gamla torparhustrun slog häftigt ihop händerna,
och i hennes ansigte kom ett uttryck så hårdt och hvasst att
dottern ej tordes svara.
Och samma dag blefvo de små liken burna in i Teklas
familjehem.
Det blef rättegång 0111 den saken, hur Teklas barn hade
dött. Hela historien lät så besynnerlig, att den väckte
uppseende både nära och fjärran. Inför rätten bekände Tekla,
att hon hade kväft sina barn, hon visste ju att det lönade
sig icke att neka. Ty hennes utseende, när de påträffades
vittnade emot henne och det skulle också knappast ha varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
