Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 183 -
omedelbart att med de andras tillhjälp bära in sina effekter,
lät den lilla flickan gå före sig in och stängde sedan dörren,
utan att bekymra sig om de båda andra.
Dessa båda stodo en stund ute på backen och stirrade
tyst efter den bortgående kuttern, hvars segel höjde sig på
böljornas ryggar för att i nästa ögonblick dyka ned i en
väldig vågdal, så att endast gaffeln ocli en Hik af hvitt
tecknade sig öfver det mörka vattnet. De stodo en stund, som
de så många gånger förr stått och, utan att egentligen göra
sig reda för sina egna tankar, låtit ögonen följa den väg,
som ledde bort ifrån ensamheten. Men när kuttern blef allt
otydligare, och dess rigg endast syntes som en silhuett mot
den molndigra himmelen, vände sig fyrmästaren till fyrvak
-tåren och yttrade:
»Hörde Karlsson, hvad han hette?»
»Jag tyckte, han sa’, att han hette Berglund»,
genmälde den tilltalade och såg upp på fyrmästaren med en min,
som om han väntat något ytterligare meddelande.
»Hm!» sade fyrmästaren. Och i det han vände sig för
att gå in till sig, tillade han: »Det är väl så godt, att han
får vara i fred för i natt.
Därmed skildes de båda, och ute på planen omkring
fyrtornet och de små byggnader, som lågo däromkring, blef
det tyst. Inga nya ljud hördes utom blåsten, som hven, och
vågorna, som slogo mot den låga stranden.
Men när en stund förgått, sedan de båda männen
försvunnit, öppnades sakta dörren till den nykomnes stuga, och
Berglund trädde ut. Han hade ömsat dräkt, och på hans
hufvud satt en låg mössa. Han stannade ute på backen, och
lians små ögon började lifligt undersöka både byggnaderna
och deras omgifning. De fäste sig vid den större af
byggnaderna, där en bred trappa förde upp till fyrmästarens
bostad, och ban syntes räkna fönstren med deras hvita
gardiner och väl hållna fönsterposter. Han observerade de
hvit-strukna knutarna, hela den prägel af snygghet och
hemtrefnad, som låg öfver denna byggnad, och på gafveln fäste
sig hans ögon vid den lilla dörr, som ledde in till
fyrvakta-rens rum. Han flyttade sig, som för att se bättre utåt sjön,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
