Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 182 -
Men när hon tillbragt den långa vinteraftonen med att läsa
uti den stora boken med de nötta knäppena, då satt hon
stilla i sin ensamhet. Och hvad hon då tänkte, talade hon
icke om. Men hon hade god tid att bringa sina känslor i
samklang med det lif. som blifvit hennes, ("tan att hon visste
det, smälte kanhända ljudet af hafvets dån utanför hennes
fönster samman med de känslor, hvilka för henne inneburo
lösningen af hennes eget enformiga lifs enkla gåta. Och
kanske låg i detta hennes underliga samlif med bibel och natur
förklaringen, hvarför bon på ett så egendomligt sätt var fäst
vid det enda sällskap, hon numera i allmänhet sökte.
Detta sällskap var ett djur, en svart ocli hvit katt,
hvilken följde gumman ]>å hennes vandringar som en hund,
tog sin mat ur hennes hand och sof nedkrupen under täcket
vid den gamlas fötter. 1 många år hade man vant sig att
se dem tillsammans, den lilla gumman, som långsamt och
krökt vandrade fram utmed stranden, böjande sig mot blåsten,
och katten, som betänksamt klef fram vid hennes sida, städse
hållande sig i lä bakom gummans kjol. Så kommo de fram
till fyren och så vandrade de därifrån. När sonen blef
fyr-vaktare därute, talade han ofta med moderii om, att hon
skulle lämna sin ensamma koja och Hytta öfver till honom.
Men den gamla menade städse, att hon trifdes bäst, där hon
var, och med katten vid sin sida gick hon tillbaka hem, nöjd
med sin ensamhet, sin bibel och hafvet, som sjöng sin sång
utanför stugans vägg.
Men så hände det en dag, att katten dog, och nyheten
härom mottogs som en underlig, betydelsefull sak i det lilla
samhället ute på ön. Ingen kom sig egentligen för att tala
med den gamla om denna händelse. Ty att en katt dör, är
ju en alldaglig sak. och det är icke godt för andra att blanda
i sådant. Själf talade gumman heller icke därom. I tysthet
gräfde hon ned den döda kroppen och hon försökte gå hem,
som om ingenting händt, och lefva som förut.
Den gamla hade öfverlefvat tvenne barns död ocli stått
svartklädd vid sin mans begrafning. Efter sorgen, som sakta
och omärkligt släpper sitt tag, hade hon återtagit samma lif,
som hon alltid lefvat. Men denna gång kunde hon ej komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
