Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 226 —
gången hade gjort henne duglig, praktisk och arbetskry. När
barnen voro lemnade åt sig själfva, såg den äldre systern
efter den yngre, så länge den äldre var kvar i hémmet. När
lion kom bort, var Elin redan tolf år. Ocli så hade åren
gått och småningom medfört lättnad i bekymren ocb hos
madam Söderström en längtan att någon gång kunna slå sig
i ro och hvila ut från det dagliga och stundliga släpet.
Elin var som sagdt nyss konfirmerad.
Hon hade växt upp i frihet, och som andra barn af
hennes klass hade hon sprungit omkring på gatorna, och vid
femton år var lion ej als obekant med världen. Hon hade
gått i skola, därför att folkskolestadgan ej skulle tillåtit
annat, och därför att modern satte sin ära i, att dottern skulle
lära sig något, och hon hade gått till sin första
nattvardsgång, därför att det skulle så vara, och därför att hon ej
kunde få komma i tjänst förr. Hon hade gråtit på gången
och vid prestens ord och orgelbruset känt liksom varma
vågor från en annan värld genomströmnia sitt hjärta. Och
när hon gick ur kyrkan, och klädd i den nya korta
ylle-klädningen, som var knäppt bak, och med den nya
salm-boken i handen, vid moderns sida tog vägen öfver de kända
gatorna, och liade kommit in i det lilla rummet, som varit
hennes hem, då visste hon, att nu var hon vuxen och skulle
snart få börja att taga sig fram på egen hand. Och det var
med en egendomlig skygghet, bon tänkte på sitt blifvande
inträde som tjänarinna bland främmande.
När hon tagit af sig kappan, stälde lion sig ett
ögonblick framför spegeln. Och hon log ett ljust och friskt
leende, när hon såg, liur mjukt och lätt det svarta tyget slöt
sig omkring hennes fylliga, utbildade barm och utefter
höfterna, och hur den hvita, veckade spetsremsan kring halsen
framhäfde ansigtets friska färg, och hur rikt hennes
ljusbruna hår låg fram öfver pannan, under hvilka ögonen lyste
klara ocli blinkande blå på båda sidorna 0111 en liten täck.
oskön trubbnäsa.
Hon tog ett steg bakåt, berusad af sin egen ungdom T
och åter logo de fylliga läpparne ett litet trotsigt leende,
medan en rad af starka och hvita framtänder glänste fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
