Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 241 —
Hon hade många gånger fått följ si med familjen på
teatern och sett så många Instiga saker. Tv herrn i huset
tyckte mest om operretterna, och frun tyckte också om dem,
bara de inte voro altför — hvad hon ville säga — svåra
och besynnerliga. Och när hon gick till sina sysslor, hade
hon vant sig att gnola lätta och lustiga melodier.
När hon ibland fått lof att gå hem till sin syster, stal
hon sig understundom till att vara längre ute, än hon hade
lof, och då tog . hon gärna om aftnarna, hälst när det var
vår eller höst, vägen förbi Blanche i sällskap med systern
eller någon väninna och stod en stund utanför och hörde på
tonerna af Boccacciomarschen eller valsen ur Faust. Och
omkring henne rörde sig människomassan fram och tillbaka,
fina herrar ocli damer, flickor i blåa lif och skotskt rutade
kjolar, med små barettformade hattar, damer i vida, fotsida
kappor och sneda, bredbrättade Rembrandshattar,
polisbetjänter med stela ämbetsmannafysionomier, upptågsglada ocli
svärjande gatpojkar, småflickor med apelsinkorgar och oblyga
ansigtsuttryck, gamla, hedervärda borgarpar arm i arm och
ensamma flickor med höga klackar på skorna, smala lif och
vickande höfter, parasolen kastad som ett vapen på sned
mot vänstra armen, och djärfva, blanka, utmanande ögonkast.
Hon stod och hörde på alt detta, medan hennes
uppmärksamma ögon hela tiden flögo omkring på alting, och
ett litet leende satte de små nervösa läpparna i dallring, och
när hon så kom hem och skulle sätta sig att läsa högt ur
Marié Sophie Schwartz eller Alexandre Dumas père. ringde
det som en yster musik för hennes öron, hon satt och
trummade mot knät takten till sina egna tankar, och fra Sivert
rättade henne alt ibland, när hon läste fel.
— Det är fasligt, barn lilla, hvad du måtte ha mycket
att tänka på i dag. Hvad är det du säger? »Folkets likar?»
Det står ju »lidande» vet jag.
En dag kom frun in i köket och sade, att hon skulle
få en ny herre att passa upp på. Revisorn som bott i
vindsrummet skulle flytta, och den, som nu kom dit, var en
ung man, som gick på karolinska institutet och skulle bli
läkare.
Gernandts Folkbibliotek I. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
