Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 245 —
Hon drog sig undan för att låta honom komma förbi
och såg förstulet upp.
De tego båda ett ögonblick och kände båda tystnaden
Hon såg plötsligt upp igen och märkte att han var
alvarsam. Hon urskiljde en liten ryckning i hans ansigte
och slog åter ned ögonen.
Då kände hon, hur ban böjde sig fram, grep henne
om axlarna och kysste henne på pannan.
Hon slet sig lös.
- Nej, men herr Björling. Låt mig vara, ni får inte
göra så där.
Han höll henne fast ett ögonblick, och hon kände att
hans händer darrade.
Så släppte han henne och skrattade ansträngdt.
— Ar Elin ond på mig? Hon drog sig så långt ifrån
honom som möjligt.
— Ne-ej.
- Jag ska’ inte göra om det mer, sade han.
Och efter ett ögonblicks uppehåll:
— Ja det vill säga, det kan jag då inte lofva riktigt.
Därpå hörde hon, hur han gick utför trappan, och
kände ännu den lätta doften af hans cigarr. Men när hon
fortsatte med arbetet, förnam hon en besynnerlig, stickande
känsla i bröstet, som fylde henne med oro, och som hon
aldrig hade känt förr.
Aldrig någonsin för Fredrik. Aldrig på det sättet,
aldrig. — —
En dag kom herr Björling och gaf henne två
teaterbiljetter och frågade, om hon inte ville gå på teatern och
bjuda någon väninna med sig.
Piou visste ej, hvad hon skulle svara, utan tog emot
biljetterna ocli tackade.
’Piil frun sade hon, att hon blifvit bjuden på teatern
af sina slägtingar.
Men sedan var gärdet uppgifvet.
Än var det en påse konfekt, än en apelsin, än ett par
handskar eller en halsduk, som han förärade henne. Och
för hvar present hon fick, måste hon ljuga på nytt. Ty fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
