Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 248 —
— Jo, du ska’ hålla ögonen uppe, begriper du. Du
kau ju t. ex. gå upp på gunstig herrns rum någon gång, när
du ser, att flickan inte är inne. Få se, säger jag bara.
Gubben lofvade, att han nog skulle läsa lagen för
pojken, och hvad ban lofvade, det var säkert som gull. Han
hade verkligen fästat sig vid flickan, och han kände en
hederlig gammal mans hela förbittring, viel tanken på att
någonting sådant skulle kunna hända den lilla vackra oskyldiga
flickan, som varit som ett barn för honom nästan, och han
började samma dag sin mission som huslig detektiv.
Under ett par dagar märktes ingenting misstänkt
Gubben gick oftare än vanligt i trapporna, tittade utan
synbar anledning in i köket, men utan att kunna upptäcka
någonting. Han började redan tro, att hans hustru
misstagit sig, och svor öfver, att lian ej fått vara i fred, utan i
två hela dagar måst gå i en sådan förbannad oro.–
En morgon var Elin ensam hemma. Hon gick fram
och åter på golfvet, smålog för sig själf och tänkte på
någonting roligt. Ty alt emellanåt stannade hon med händerna
knäppta omkring nacken och såg på klockan, medan hon
sakta sjöng en melodi, som hon hört på piano och positiv,
på Berns och af hvisslande pojkar på gatorna:
Jctz gelit zum Liadenau,
Dort ist der Himmel lilau.
»Solen gassade in genom fönstret, den varma glada
majsolen, och långt bort öfver taken såg hon några strimmor af
kungsträdgårdens ljusa grönska midt i ett darrande skimmer
af vårliga solstrålar. Ock högt uppe var det blått, bara blått,
så långt hon kunde se.
Med ett litet leende såg hon inåt rummet igen, böjde
hufvudet, och det kom färg öfver kinderna och glans i
ögonen.
Om hon skulle gå upp och hälsa på Gottfrid? Bara
ett litet tag. Han hade sagt, att hon aldrig fick göra det,
utan att han hade bedt henne 0111 det. Men det var väl
inte så farligt. Inte fick någon veta det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
