Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2(>0 —
besökte henne sällan, var stundom ovänlig och hård utan
ringaste anledning och blef förargad, om hon visade ringaste
förvåning öfver det, som i hans sätt var henne nvtt och
främmande.
Elin led af detta mer än af något annat. Hon hade
fästat sig vid honom som vid något, hon aldrig kunde få
äga, och hon hade intet ögonblick trott, att deras kärlek
skulle blifva mer än en episod. Men hon hade heller
åldrig-trott, att han kunde vara elak emot henne. När ban en dag
kom för att säga, att nu måste det vara slut — och den
dagen skulle en gång komma, det visste hon — då hade
hon åtminstone hoppats, att han skulle kunna se på henne
lika vänligt då, som han gjort förut. Hon skulle gråta, och
det skulle kännas svårt, men bon skulle ändå aldrig behöfva
minnas annat, än att han varit god emot henne.
Men så var det inte, det förstod hon snart, och hon
kände det dubbelt pinsamt, altsom hennes fysiska tillstånd
gjorde henne mera retlig.
När han ibland ej hörts at’ på en fjorton dagar, då
kunde hon på aftonen i förtviflan, att han kanske rest och
öfvergifvit henne och aldrig tänkte bry sig om henne eller
hennes barn, taga sin väninna med sig för att ej behöfva
vara ensam ute på gatorna, när det blef sent, och gå och
söka honom, där han bodde.
Hon ringde på klockan och frågade efter br Björling.
Det svarades, att han icke var hemma.
Med en suck gick hon utför trapporna till väninnan,
som väntade nedanför. Klockan var öfver nio, och nu gingo
de båda till ett hörn där teateraffischer voro uppklistrade,
och sågo efter, när de olika teatrarna slutade. Därpå gingo
de på gatorna omkring Humlegården, där det var
jämförelsevis litet folk, och väntade på, att klockan skulle slå tio.
Det var grått i luften och slaskigt på gatorna. Mot
den mulna himmelen aftecknade sig de nakna trädens grenar,
och mörkt och ensamt låg bibliotekshuset ofvanför den tomma
vattencisternen. Borta på esplanaden stodo lyktorna som gula,
matta prickar i den disiga luften, den lilla, tvärhuggna
spårvagnen, som regelbundet for förbi på väg till ladugårdslandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
