- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
274

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 274 -

- A, utbrast han häftigt. Det där känner man till.
Du ska’ aldrig mVnsin! Nej, jag kan tro det. Men när di
är slut, då kommer du till mig. Och då blir det jag, som
får ta mig af honom igen. Och för resten hvad ska’ du ta
dig till med honom? Tänk, när du ska’ gå på arbete
och inte har någon, som kan se efter honom. Ja, bara du
skall gå ut.

- Jag behöfver inte gå ut, och för resten blir det
min sak.

Det var ett lugnt, fast uttryck i hennes ansigte, och
hon såg honom klart i ögonen.

•Jag lofvar dig, fortfor hon, att du ska’ aldrig höra
af mig. Förr ska’ jag göra aldrig det, än jag ska besvära
dig mer. Men jag kan inte lemna gossen ifrån mig. Jag
kan inte, hör du. Om ban kommer ibland främmande, så
vet jag ju inte, om han får mat ordentligt en gång. Du
behöfver inte bry dig om honom als. Men låt mig bara
få behålla honom.

Hon vände bort ansigtet, kämpande med gråten, och
med en instinktlik rörelse böjde hon sig ned öfver barnet
och såg upp på Gottfrid.

— Och jag släpper honom inte ser du, 0111 du så inte
vill ge mig ett öre. Jag har rättighet att behålla honom,
om jag vill. För det vet jag.

Gottfrid teg en stund och satt och såg ut genom
fönstret. Så reste han sig upp och gick ett par slag på golfvet.

- Du kan ju behålla honom så länge, sade han, så
få vi tala om det här, när du har tänkt bättre på saken.
Men jag ska säga dig, att jag vill inte, att en, som är lätt
på tråden af sig, skall uppfostra min pojke. För han är
min också. Kom ihåg det.

Men då sprang hon upp ocli knöt händerna.

— Det är jag inte, sade hon, darrande af harm. Det
är jag inte, för att jag har låtit narra mig en gång. Och
det är skam af dig att tala till mig på det sättet. För är
jag god nog att få barn med dig, så är jag också god nog
att sköta dem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free