- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
330

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 330 —

Med Klara hos rättarns upprepade patronen
förvånad. Ar du alldeles tokig?

Men som slagen af en plötslig tanke, tillade han:

— Var det ditt, hennes sista barn?

— Nej, svarade Petter och blef röd.

Patronen kunde inte begripa, hvad som kom åt
pojken där nere vid dörren. Han var bara tjuguett år, och
lian ville gifta sig med en flicka, som hade två barn med
olika män. Det är klart att pojken är lurad, tänkte han.
Och utan att tillägga något mera, svarade han bara:

Det tycker jag alt, att du borde fundera på litet först.

— Jag har nog så gjort, menade Petter. Men jag kan
inte låta bli. Det människan önskar, det gör hon också.
Och jag har tänkt på henne länge.

— Ja, men kära Petter, sade patronen, som tyckte det,
var synd om pojken. Inte bryr hon sig om dig. Hon har
ju varit fästemö åt gud och bela världen.

— Det vet jag, sade Petter envist.

— Ja, men tänk på barnen. Du kan väl inte åtaga
dig andras barn.

— Jo, menade Petter. Jag tycker det är bra, att bon
har de barnen.

—- Ar det bra? utbrast patronen förbluffad. Han gick
fram och tillbaka i hettan. Kan du påstå, att det är bra?

— Ja, svarade Petter lugnt. För annars hade jag inte
fått henne.

— Hvad i Herrans namn menar du? Kunde du inte
ha fått henne?

— Nej, svarade Petter, och hans ena öga böljade blinka,
Hon tyckte, att jag var för ful.

Det gick aldeles rundt för patronen. Mycket hade ban
sett i världen, både bland sitt folk och annorstädes. Men
maken hade han aldrig råkat ut för. Han gjorde ett sista
försök att skaka Petters tankegång, och i det han stälde sig
midt framför honom, sade han i lugnare ton:

— Hur kan du ha nå’n glädje af att gifta dig med en
människa, som tar dig, bara därför att ingen annan vill ha
henne?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free