Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 334 —
i anon, och pä kälken hade lian den ena saken efter den
andra, som han köpt och stälde in. Tv när Klara kom,
skulle alt åtminstone vara så, att lian inte behöfde skämmas
för att be henne stiga in. Det var kopparkittel och
bleckkärl, bakspade och vattenhinkar, krokar att slå i väggen för
kläderna och gångmattor att lägga på golfvet inne i
kammaren. För fönsterna skulle hänga hvita jalousier, och till
sist kom ban dragande med fyra blomkrukor, som lian
bundit omkring med stora skynken. Det var en nerium, en
geranium, en liten sned kaktus och en myrten. Hustrun
efter den torparen, som blifvit död, bodde kvar i stugan
öfver vintern, och hon skulle sköta blommorna åt Petter,
eftersom ban ändå hade lofvat att öfvertaga möblerna.
Klara var inte vänligare mot Petter under den här
vintern, än hon hade varit förut. Att hon, som haft så
många fästmän, inte kunnat behålla en enda, utan var tvungen
att gifta sig till sist med Petter med ögat, det var hon inte
glad åt, och det förstod Petter. Men ban hade inte väntat
sig annat, och ban var nöjd i tanken, att ban ändå rådde
om henne. Dessutom trodde ban, att det skulle ge sig, när
hon inte såg någon annan. Att bon inte var att lita på
häller, när ban var borta och stälde med torpet, det begrep
ban nog. Och modern hade en gång försökt att säga det
åt honom.
Men då svarade Petter bara:
- Hon har fått den där vanan här, där det lins så
många. Men bara hon kommer bort i ensamheten, ska’ jag
nog få ha henne i fred.
På våren gifte han sig också, och ban och Klara
flyttade in i torpet borta i skogen. Klaras barn hade
de med sig.
Aren gingo, och alt var egentligen som förut. Det
valbara två saker, som hade blifvit olika för Petter. 1 skogen
var det ingen, som brydde sig om hans öga, och så hade
ban Klara.
Det förstås, det var inte så aldeles lätt att få ha henne
i fred, som Petter hade trott. Ty ibland kom det en och
annan och hälsade på, som Petter inte kunde begripa, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
