Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 340 —
Det är så tyst i rummet, att man kan höra hur katten
spinner. Uppkrupen i spiseln ligger han som en grå boll,
och hans ögon lysa. Mätt och belåten i spiselvärmen, kurrar
han ined det egendomliga ljud, som erinrar om en
spinnrocks aflägsna surrande. Folket kommer in och tar plats,
pigan och drängen längst ner vid bordet, döttrarna närmast
fadern, de, som for tillfället äro legda för skörden, mellan
döttrarne och tjänstfolket. De gå tysta som i ett likrum,
där ingen vågar störa stillheten. Utan att tala gripa de ske-
»llustrun kommer fram till bordet med ett fat mjölgröt.»
dar och bröd, och tigande mumla de ohörbara ord, innan de
gripa i fatet. Borta vid spiseln sätter sig hustrun, Katrina,
på en stol och äter långsamt och ljudlöst sin gröt ur en
tallrik, som stått på hällen.
Klockan som har sin plats i ett hörn på golfvet, slår
nio, och de skorrande, långsläpiga slagen verka som ett
befriande ljud i den oroliga tystnaden.
Strax därefter gick dörren opp, och en pojke på
sjutton år trädde in i stugan. Han var solbränd och axelbred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
