Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 348 —
Det var ännu fnll dager, men gubben såg illa och kunde ej
urskilja paddan från det mörka gräset. Oupphörligt suafvade
han öfver det klibbiga djuret, ocb till sist tog ban paddan i
det ena bakbenet och har henne svärjande in i skogen, där
han kastade henne i en myrstack och lät myrorna göra kål
på henne.
Det dröjde emellertid inte många veckor, så låg gamle
Matts till sängs, och ban dog en rägnig oktoberkväll, när
blåsten suckade ute i skogen. Och det berodde på, att ban
hade dödat paddan. Tv drängen, som följt med in i
skogen och sett, hur paddan vred sig, när myrorna sleto i
hennes kött, han stod bredvid gubbens säng, när denne dog.
Och ban sade, att när gamle Matts låg i dödsryckningarna,
bar ban sig åt, alldeles som paddan förut hade gjort i
myrstacken.
Nästa vår satt också en ny padda, alldeles lik den
förra, på den gamlas plats, och därför gick hvar och en för
sigtigt genom grinden för att inte komma i olycka genom att
trampa på paddan.
Men hur ban nu också hade dött, säkert är, att gamle
Matts dog i god tid, innan lian sett sina barnbarn. Och
hvarken dotter eller måg hade någonsin haft något besvär
af honom. Sven Érsson satt ensam på gården, och hans lif
var fyldt af det lugn, som kommer af medvetandet att äga
något.
Men ban var ändå inte nöjd. Hans hustru födde
honom under de första åtta åren af deras äktenskap två
döttrar, men ingen son, och detta grämde honom, grämde
honom ända in i själen, ty ban önskade sig en son, som kunde
ta gården efter honom och behålla den, så att den stannade
inom slägten.
Hos denne torpareson hade utbildat sig en kärlek till
torf van, som var af helt annat slag än den, hvilken närts
utaf att generation efter generation ha varit i besittning af
jordens goda. Han glömde aldrig, att ban var af en annan
stam än de gamle bondslägterna. Han hade sett sin far stå
med mössan i hand och be bonden om en månads anstånd
med arrendet, när det var knappt med födan, och den ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
